Vi har sorgligt nog missat rapportera förra veckans tunga sorgebud om legendariske Sandro Mazzinghis bortgång. Allesandro ”Sandro” Mazzinghi gick stillsamt bort lördagen den 22 augusti i en ålder av 81 år. Den dubble världsmästaren föddes i Pontedera i Toscana och dog blott en mil därifrån i sitt hem i Cascine di Buti, Toscana, Italien. Han är mest berömd hos oss för den fullständigt ruggiga EM-fight han utkämpade mot Bo Högberg i Johanneshov i Stockholm den 11 november 1966 – en av de hårdaste matcher som utkämpats i Sverige någonsin – som till sist avgjordes via att ringdomare Harry Gibbs bröt holmgången efter att Bosse gått ner för räkning på 1:30 in på 14:e ronden! Mazzinghi var då regerande Europamästare i lätt mellanvikt (höll den titeln 1966-68), men också rankad första utmanare om VM-titeln i klassen. Sandro hade hållit VM tidigare, erövrade titeln från Ralph Dupas i Milano i september 1963 och försvarade den framgångsrikt tre gånger (i Sydney, Australien mot Dupas i retur och två gånger på hemmaplan mot Tony Montano och Fortunato Manca) fram till den oerhört ’heta’ VM-fighten i Milano i juni 1966 mot landsmannen och ärkerivalen Nino Benvenuti, som den senare vann på KO 6. Sandro tog den matchen trots att han förlorat fru och barn i en ruskig trafikolycka kort tid innan och kunde inte förbereda sig maximalt. Detta skapade en livslång ovänskap med Benvenuti, som pushade för fightens genomförande. Nino vann även returen i december samma år, men nu på poäng 15. Mazzinghi kom dock tillbaka, och via EM-titeln kvalade han på nytt in om VM och slog i maj 1968 Benvenutis besegrare Ki Soo Kim korrekt på poäng 15 i Milano, men i första försvaret mot stenhårde amerikanen Freddie Little blev han överkörd och tvangs bryta med sönderslagna ögonbryn. Matchen dömdes dock till ett märkligt ”No contest”, varmed Sandro behöll titeln, men gav upp densamma kort tid efteråt och avrundade sedan karriären.
Han gjorde en kort comeback 1977-78 och vann ytterligare tre matcher på god nivå. Totalt gjorde denna italienska legendar 67 proffsmatcher, varav 64 segrar. Han lyckades behålla sina pengar, drev med framgång en vingård och tillhörde, tillbakadraget, Italiens kändis och idrottshierarki till sin död. En av de riktigt stora. Ripoca in pace Campione.
OCH nu den 31 augusti gick ännu en världsmästare ur tiden. Den franske VM-kungen Jean-Baptiste Mendy dog i Paris efter en tids sjukdom i cancer (bukspottkörteln), vid blott 57 års ålder. Han kom ursprungligen från Dakar, Senegal i Västafrika men han gjorde hela sin karriär i Frankrike med Paris som bas och fick till en omfattande proffsrecord på 66 matcher (55-8-3). JPM höll EM-titeln i lättvikt 1992-94 & 1994-96 (gick hela nio EM-matcher, erövrade bältet andra omgången mot danske Racheed Lawal), missade sitt första försök på WBC-VM mot Miguel Angel Gonzalez 1994, men när han fick chansen om vakanta WBC-bältet i april 1996 mot Lamar Murphy tog han den och vann VM i Marcel Cerdan-stadion i Paris. I första försvaret mot Stevie Johnston i mars 1997 förlorade han dock på ett delat domslut. Johnston skulle ju senare försvara sitt VM med framgång mot vår George Scott (då avgången som WBU-VM-kung). Mendy missade därefter ett försök på VM i lätt weltervikt men mötte i maj 1998 Orzubek Nazarov om WBA-VM i lättvikt och vann på poäng 12, varefter han efter ett bra försvar dock tappade VM-titeln mot ’lokalrivalen’ Julien Lorcy i Paris i april 1999. R I P.
MÄSTARNA MAZZINGHI & MENDY DÖDA
Vi har sorgligt nog missat rapportera förra veckans tunga sorgebud om legendariske Sandro Mazzinghis bortgång. Allesandro ”Sandro” Mazzinghi gick stillsamt bort lördagen den 22 augusti i en ålder av 81 år. Den dubble världsmästaren föddes i Pontedera i Toscana och dog blott en mil därifrån i sitt hem i Cascine di Buti, Toscana, Italien. Han är mest berömd hos oss för den fullständigt ruggiga EM-fight han utkämpade mot Bo Högberg i Johanneshov i Stockholm den 11 november 1966 – en av de hårdaste matcher som utkämpats i Sverige någonsin – som till sist avgjordes via att ringdomare Harry Gibbs bröt holmgången efter att Bosse gått ner för räkning på 1:30 in på 14:e ronden! Mazzinghi var då regerande Europamästare i lätt mellanvikt (höll den titeln 1966-68), men också rankad första utmanare om VM-titeln i klassen. Sandro hade hållit VM tidigare, erövrade titeln från Ralph Dupas i Milano i september 1963 och försvarade den framgångsrikt tre gånger (i Sydney, Australien mot Dupas i retur och två gånger på hemmaplan mot Tony Montano och Fortunato Manca) fram till den oerhört ’heta’ VM-fighten i Milano i juni 1966 mot landsmannen och ärkerivalen Nino Benvenuti, som den senare vann på KO 6. Sandro tog den matchen trots att han förlorat fru och barn i en ruskig trafikolycka kort tid innan och kunde inte förbereda sig maximalt. Detta skapade en livslång ovänskap med Benvenuti, som pushade för fightens genomförande. Nino vann även returen i december samma år, men nu på poäng 15. Mazzinghi kom dock tillbaka, och via EM-titeln kvalade han på nytt in om VM och slog i maj 1968 Benvenutis besegrare Ki Soo Kim korrekt på poäng 15 i Milano, men i första försvaret mot stenhårde amerikanen Freddie Little blev han överkörd och tvangs bryta med sönderslagna ögonbryn. Matchen dömdes dock till ett märkligt ”No contest”, varmed Sandro behöll titeln, men gav upp densamma kort tid efteråt och avrundade sedan karriären.
Han gjorde en kort comeback 1977-78 och vann ytterligare tre matcher på god nivå. Totalt gjorde denna italienska legendar 67 proffsmatcher, varav 64 segrar. Han lyckades behålla sina pengar, drev med framgång en vingård och tillhörde, tillbakadraget, Italiens kändis och idrottshierarki till sin död. En av de riktigt stora. Ripoca in pace Campione.
OCH nu den 31 augusti gick ännu en världsmästare ur tiden. Den franske VM-kungen Jean-Baptiste Mendy dog i Paris efter en tids sjukdom i cancer (bukspottkörteln), vid blott 57 års ålder. Han kom ursprungligen från Dakar, Senegal i Västafrika men han gjorde hela sin karriär i Frankrike med Paris som bas och fick till en omfattande proffsrecord på 66 matcher (55-8-3). JPM höll EM-titeln i lättvikt 1992-94 & 1994-96 (gick hela nio EM-matcher, erövrade bältet andra omgången mot danske Racheed Lawal), missade sitt första försök på WBC-VM mot Miguel Angel Gonzalez 1994, men när han fick chansen om vakanta WBC-bältet i april 1996 mot Lamar Murphy tog han den och vann VM i Marcel Cerdan-stadion i Paris. I första försvaret mot Stevie Johnston i mars 1997 förlorade han dock på ett delat domslut. Johnston skulle ju senare försvara sitt VM med framgång mot vår George Scott (då avgången som WBU-VM-kung). Mendy missade därefter ett försök på VM i lätt weltervikt men mötte i maj 1998 Orzubek Nazarov om WBA-VM i lättvikt och vann på poäng 12, varefter han efter ett bra försvar dock tappade VM-titeln mot ’lokalrivalen’ Julien Lorcy i Paris i april 1999. R I P.