Två nyhetsbulletiner om boxare – av vitt skilda slag – har gått ut från England under de senaste dagarna, men båda med tungviktsanknytning.
Den store brittiske tungviktaren Brian London gick ur tiden förra veckan, den 23/6, efter en längre tids sjukdomsbild. Han dog i den anmärkningsvärda åldern av 87 år. Han är givetvis mest ihågkommen här hos oss i Sverige för matchen mot Europamästaren Ingemar Johansson i Johanneshov i Stockholm i april 1963. Ingo var då ex-VM-kung och hade tagit tillbaka EM-titeln, men av rätt besynnerliga skäl – brittiska prestigekrav – kunde inte matchen mot London utlysas som EM-kamp, men gick över 12 ronders distans. Ingemar hade samtidigt börjat fundera på om karriären kanske ändå sjöng på sista versen. När matchen mot Brian inte utvecklade sig som tänkt för hans del blev det också så att detta blev Ingos ’svanesång’ som boxare. Han avsade sig EM-titeln kort tid efteråt och hängde upp handskarna. Då hade han ändå vunnit matchen mot London tämligen stort på poäng, efter tolv trötta ronder .. men i slutsekunderna fångades han av en vild swing från britten och golvades tungt, tog sig med möda upp utmed repen och hängde i dessa då gonggongen gick ..! Med det ögonblicket som tema skapade DN idrottshistoria med rubriken ”Vakna Ingo du vann!”
Trots klart stryk på poäng blev detta ett av Brian Londons stora ögonblick i en 58 proffsmatcher omfattande karriär, där han höll brittiska titeln 1958-59, fick chansen mot Floyd Patterson om VM i maj ’59 och slogs ut på KO 11. Han var aldrig absolut världstopp men han var världsrankad i tio-i-topp vid några tillfällen, mötte Dick Richardson om EM-titeln 1960 och fick bryta pga ett trasigt ögonbryn – varefter det blev fullt slagsmål i ringen med London till attack på alla närvarande (!) – och han fick efter Ingo-fighten chansen boxa om EM mot Henry Cooper med poängförlust som resultat, 1964. Och när nye suveräne VM-kungen Muhammad Ali började sin ’världsturné’ fick faktiskt London en andra VM-chans, i London 1966, men slogs obarmhärtigt ut av Ali, KO 3. Men Brian fortsatte harva vidare, tills slut Joe Bugner ändade karriären i maj 1970, TKO 5. Totalt blev hans record 37-20-1/26 KO. Han var en stridbar man, ”The Blackpool Rock”, ruggig och ofin i ringen, men alltid tuff och färgstark. Med hans bortgång är den siste av 50/60-talets vassa brittiska gäng – Cooper, Erskine, Richardson .. London – borta. En era är definitivt över.
OCH på temat tungvikts-VM så har nu promotor Eddie Hearn släppt nyheten att det blir så att Anthony Joshua kommer att försvara sina VM-bälten – WBA/IBF/WBO/IBO – i tungvikt, den 25 september, troligtvis i Tottenham Hotpur Stadium i London (kapacitet 63.000), men det är ännu inte klart, mot första (WBO) utmanare Oleksandr Usyk. ”Datum är definitivt”, säger Hearn, ”och arenan är klar favorit till plats, men allt detta kommer att bekräftas inom kort!” Därmed kommer alltså båda de stora tungviktskungarna, ”AJ” och Tyson Fury, vara upptagna av försvar av respektive titlar, och deras tänkta inbördes (framtida) möte blir avhängigt av utgången av dessa försvar. Fury tar sig an Deontay Wilder i ett tredje (WBC-VM) möte dem emellan den 24/7 i Las Vegas.
BRIAN LONDON DÖD; JOSHUA VS USYK 25/9 ..
Två nyhetsbulletiner om boxare – av vitt skilda slag – har gått ut från England under de senaste dagarna, men båda med tungviktsanknytning.
Den store brittiske tungviktaren Brian London gick ur tiden förra veckan, den 23/6, efter en längre tids sjukdomsbild. Han dog i den anmärkningsvärda åldern av 87 år. Han är givetvis mest ihågkommen här hos oss i Sverige för matchen mot Europamästaren Ingemar Johansson i Johanneshov i Stockholm i april 1963. Ingo var då ex-VM-kung och hade tagit tillbaka EM-titeln, men av rätt besynnerliga skäl – brittiska prestigekrav – kunde inte matchen mot London utlysas som EM-kamp, men gick över 12 ronders distans. Ingemar hade samtidigt börjat fundera på om karriären kanske ändå sjöng på sista versen. När matchen mot Brian inte utvecklade sig som tänkt för hans del blev det också så att detta blev Ingos ’svanesång’ som boxare. Han avsade sig EM-titeln kort tid efteråt och hängde upp handskarna. Då hade han ändå vunnit matchen mot London tämligen stort på poäng, efter tolv trötta ronder .. men i slutsekunderna fångades han av en vild swing från britten och golvades tungt, tog sig med möda upp utmed repen och hängde i dessa då gonggongen gick ..! Med det ögonblicket som tema skapade DN idrottshistoria med rubriken ”Vakna Ingo du vann!”
Trots klart stryk på poäng blev detta ett av Brian Londons stora ögonblick i en 58 proffsmatcher omfattande karriär, där han höll brittiska titeln 1958-59, fick chansen mot Floyd Patterson om VM i maj ’59 och slogs ut på KO 11. Han var aldrig absolut världstopp men han var världsrankad i tio-i-topp vid några tillfällen, mötte Dick Richardson om EM-titeln 1960 och fick bryta pga ett trasigt ögonbryn – varefter det blev fullt slagsmål i ringen med London till attack på alla närvarande (!) – och han fick efter Ingo-fighten chansen boxa om EM mot Henry Cooper med poängförlust som resultat, 1964. Och när nye suveräne VM-kungen Muhammad Ali började sin ’världsturné’ fick faktiskt London en andra VM-chans, i London 1966, men slogs obarmhärtigt ut av Ali, KO 3. Men Brian fortsatte harva vidare, tills slut Joe Bugner ändade karriären i maj 1970, TKO 5. Totalt blev hans record 37-20-1/26 KO. Han var en stridbar man, ”The Blackpool Rock”, ruggig och ofin i ringen, men alltid tuff och färgstark. Med hans bortgång är den siste av 50/60-talets vassa brittiska gäng – Cooper, Erskine, Richardson .. London – borta. En era är definitivt över.
OCH på temat tungvikts-VM så har nu promotor Eddie Hearn släppt nyheten att det blir så att Anthony Joshua kommer att försvara sina VM-bälten – WBA/IBF/WBO/IBO – i tungvikt, den 25 september, troligtvis i Tottenham Hotpur Stadium i London (kapacitet 63.000), men det är ännu inte klart, mot första (WBO) utmanare Oleksandr Usyk. ”Datum är definitivt”, säger Hearn, ”och arenan är klar favorit till plats, men allt detta kommer att bekräftas inom kort!” Därmed kommer alltså båda de stora tungviktskungarna, ”AJ” och Tyson Fury, vara upptagna av försvar av respektive titlar, och deras tänkta inbördes (framtida) möte blir avhängigt av utgången av dessa försvar. Fury tar sig an Deontay Wilder i ett tredje (WBC-VM) möte dem emellan den 24/7 i Las Vegas.