OS-boxningarnas sista dag i Kokugikan Arena i Tokyo fördelade de sista fyra guldmedaljerna på Irland, Cuba, Storbritannien och Uzbekistan .. USA blev helt utan guld, men tog väl tre silver..!
Hela denna jätteturnering avslutades med match nr 276, i supertungvikt/91+ kg, mellan den regerande VM-kungen, den 27-årige uzbekiske jätten Bakhodir Jalolov, en 201 cm lång och 112 kg tung best som redan inlett en proffskarriär i USA (8-0/8 KO) och här i OS röjt undan tre starka motståndare på väg till sista uppgörelsen, och den betydligt mindre 22-årige amerikanen Richard Torrez, kvartsfinalist på VM , PanAm-trea, en satt men farlig puncher med en vänsterkrok som i OS hjälpt röja undan favoriter som kubanen Pero och kazaken Kunkabayev – en mycket intressant match, så som turneringen utvecklat sig, man samtidigt en retur från VM ´19 i Ryssland, där Jalolov stoppade den då 20-årige Torrez redan i första ronden. Det var ingen tvekan om att USA:s man slog klart hårdast av de två och skakade Jalolov vid de relativt få tillfällen han kom inpå och kunde leverera, farlig med båda händer, men för det mesta kunde jätten hålla honom på avstånd och lyckades själv klubba in ett antal långa slag, varav några ’tog’. När uzbeken dessutom fick hjälp av en enögd polsk ringdomare, som drog ifrån jänken 1 poäng, i princip för att han var ’kortare’, men bara gav Jalolov tjoget tillsägelser för låsningar utan vidare konsekvens, så blev det en omöjlig uppgift för Torrez att vinna. Det var en mycket spännande match, med stor ’nerv’, om än inte en lysande fight, men till sist blev storlek och räckvidd de avgörande faktorer som gav Bakhodir Jalolov segern (5-0) och Uzbekistan dess enda guldmedalj i dessa OS-boxningar. Samtidigt gick USA:s hopp om att bryta den nu 18 år långa guldtorkan (på manliga sidan) upp i rök. En samlad men klart bister Richard Torrez lämnade OS-ringen, medan den jättelike Jalolov grät lyckotårar i ett uzbekiskt rus, omgiven av likaledes gråtande och skrikande lagkamrater! OS och boxning i ett nötskal: tung sorg och obeskrivlig lycka!
Tidigare detta sista finalpass hade USA:s näst sista chans på guld fallerat i finalen i lättvikt/63 kg mellan dito en amerikansk stilist och puncher i Keyshawn Davis, en 22-åring med meriter i form av VM-tvåa och Pan Am, kallad ”The Businessman”, och Cubas stora favorit, en verklig ’stilare’ i 25-årige Andy Cruz, regerande dubbel VM-kung, kallad ”El Matador”, lite av nationalidol. Det var bäddat för en jättefight, då båda dessa herrar imponerat fram till final med fyra respektive tre segrar. Dessutom var detta repris på finalmötet i VM ´19 och ytterligare några tillfällen, som Cruz vunnit i. Nu blev det strid ’på kniven’ i en mycket bra match, snabb, taktisk, ibland ”schack” och däremellan rappa slagserier, där Cruz tog första ronden, Davis andra, och sen följde en rafflande vass tredje, där inte mycket skilde dem åt, men kubanen ändå var snäppet vassare och ytterst knappt men korrekt tog hem segern (4-1/29-28 x 4, 28-29). Det blev Cubas fjärde guld i detta boxnings-OS.
Då hade damerna också avverkat sina båda återstående finaler: först lättvikt/60 kg mellan Irlands Kellie Ann ”Kay” Harrington, VM-drottning ’18, och Brasiliens Beatriz Ferreira, VM-drottning ’19 – de två senaste VM-turneringarnas segrare, således, men första mötet dem emellan. Båda två hade gått starkt fram i detta OS med tre segrar vardera, där Ferreira ju eliminerat Finlands Mira Potkonen i semin. Båda har, märkligt nog, en liknande slagarsenal och öppnar ’dueller’ på samma vis, trots att Harrington i botten är en teknisk boxare medan Ferreira är en ”pang på rödbetan” puncher. Båda hade nu klar respekt för varann och det blev en i två ronder taktisk match, där brasse-tjejen knappt tog första, irländskan andra och sen en mycket tuff och tät tredje rond – i en riktigt bra match – där i viss mån Harringtons precisare träffar blev avgörande. Till sist dömde domarna en enhetlig seger till Kay Harrington (5-0/29-28 x 3, 30-27 x 2). Varpå irländskans tårar flödade över, när all spänning släppte, och till och med råtuffa Ferreira bölade lite också. Irlands enda boxningsguld i Tokyo.
Finalen i damernas mellanvikt/75 kg blev ett lite märkligt möte, och till sist en inte särskilt bra match, men en stor ’styrkemätning’ var det mellan Storbritanniens walesiska tuffing (hon har spelat landslags-fotboll, vunnit VM i kick-boxning), regerande VM i vikten, den 27-åriga Lauren Price och Kinas mycket långa och svårboxade förra VM-drottning, och OS-brons i Rio, Qian Li. Detta var klassens två topp-seedade damer, som här i OS vunnit tre matcher var. Nu blev detta en ytterst taktisk match med föga kontakt alls i första, bättre så i andra parad med låsningar, och i tredje trots stort behov av kinesisk spurt, i klart poängunderläge, likväl fortsatt rävspel och inte mycket aktion alls. Domslutet gick till Lauren Price (5-0) .. och det var det.
Cuba vann medaljstriden i detta boxnings-OS med 4 guld och 1 brons (alla på herrsidan), före Storbritannien med 1 guld, 2 silver och 1 brons/herrar & 1 guld, 1 brons/damer, följt av ROC (Ryska OS-kommittén) med 1 guld, 1 silver, 3 brons/herrar & 1 brons/damer, och därefter Turkiet med 1 guld, 1 silver/damer, följt av Japan 1 brons/herrar & 1 guld, 1 brons damer; Irland 1 brons/herrar & 1 guld/damer; Uzbekistan 1 guld/herrar & Bulgarien 1 guld/damer; USA 3 silver/herrar & 1 brons/damer; Filippinerna 1 silver, 1 brons/herrar & 1 silver/damer; Kina 2 silver/damer; Ukraina 1 silver/herrar; Kazakstan 2 brons/herrar; Armenien & Australien & Azerbajdjan & Ghana & New Zealand 1 brons/herrar vardera + Finland & Indien & Italien & Nederländerna & Thailand & Taipeh 1 brons/damer vardera.
BILD – medaljpodiet i 91+/supertungvikt – ett imponerande gäng, fr v Richard Torrez USA, Bakhodir Jalolov UZB, Kamshybek Kunkabayev KAZ och Frazer Clarke GBR.
OS DAG 15: DE SISTA FYRA GULDEN TILL IRL, CUB, GBR & UZB .. USA BLEV UTAN!
OS-boxningarnas sista dag i Kokugikan Arena i Tokyo fördelade de sista fyra guldmedaljerna på Irland, Cuba, Storbritannien och Uzbekistan .. USA blev helt utan guld, men tog väl tre silver..!
Hela denna jätteturnering avslutades med match nr 276, i supertungvikt/91+ kg, mellan den regerande VM-kungen, den 27-årige uzbekiske jätten Bakhodir Jalolov, en 201 cm lång och 112 kg tung best som redan inlett en proffskarriär i USA (8-0/8 KO) och här i OS röjt undan tre starka motståndare på väg till sista uppgörelsen, och den betydligt mindre 22-årige amerikanen Richard Torrez, kvartsfinalist på VM , PanAm-trea, en satt men farlig puncher med en vänsterkrok som i OS hjälpt röja undan favoriter som kubanen Pero och kazaken Kunkabayev – en mycket intressant match, så som turneringen utvecklat sig, man samtidigt en retur från VM ´19 i Ryssland, där Jalolov stoppade den då 20-årige Torrez redan i första ronden. Det var ingen tvekan om att USA:s man slog klart hårdast av de två och skakade Jalolov vid de relativt få tillfällen han kom inpå och kunde leverera, farlig med båda händer, men för det mesta kunde jätten hålla honom på avstånd och lyckades själv klubba in ett antal långa slag, varav några ’tog’. När uzbeken dessutom fick hjälp av en enögd polsk ringdomare, som drog ifrån jänken 1 poäng, i princip för att han var ’kortare’, men bara gav Jalolov tjoget tillsägelser för låsningar utan vidare konsekvens, så blev det en omöjlig uppgift för Torrez att vinna. Det var en mycket spännande match, med stor ’nerv’, om än inte en lysande fight, men till sist blev storlek och räckvidd de avgörande faktorer som gav Bakhodir Jalolov segern (5-0) och Uzbekistan dess enda guldmedalj i dessa OS-boxningar. Samtidigt gick USA:s hopp om att bryta den nu 18 år långa guldtorkan (på manliga sidan) upp i rök. En samlad men klart bister Richard Torrez lämnade OS-ringen, medan den jättelike Jalolov grät lyckotårar i ett uzbekiskt rus, omgiven av likaledes gråtande och skrikande lagkamrater! OS och boxning i ett nötskal: tung sorg och obeskrivlig lycka!
Tidigare detta sista finalpass hade USA:s näst sista chans på guld fallerat i finalen i lättvikt/63 kg mellan dito en amerikansk stilist och puncher i Keyshawn Davis, en 22-åring med meriter i form av VM-tvåa och Pan Am, kallad ”The Businessman”, och Cubas stora favorit, en verklig ’stilare’ i 25-årige Andy Cruz, regerande dubbel VM-kung, kallad ”El Matador”, lite av nationalidol. Det var bäddat för en jättefight, då båda dessa herrar imponerat fram till final med fyra respektive tre segrar. Dessutom var detta repris på finalmötet i VM ´19 och ytterligare några tillfällen, som Cruz vunnit i. Nu blev det strid ’på kniven’ i en mycket bra match, snabb, taktisk, ibland ”schack” och däremellan rappa slagserier, där Cruz tog första ronden, Davis andra, och sen följde en rafflande vass tredje, där inte mycket skilde dem åt, men kubanen ändå var snäppet vassare och ytterst knappt men korrekt tog hem segern (4-1/29-28 x 4, 28-29). Det blev Cubas fjärde guld i detta boxnings-OS.
Då hade damerna också avverkat sina båda återstående finaler: först lättvikt/60 kg mellan Irlands Kellie Ann ”Kay” Harrington, VM-drottning ’18, och Brasiliens Beatriz Ferreira, VM-drottning ’19 – de två senaste VM-turneringarnas segrare, således, men första mötet dem emellan. Båda två hade gått starkt fram i detta OS med tre segrar vardera, där Ferreira ju eliminerat Finlands Mira Potkonen i semin. Båda har, märkligt nog, en liknande slagarsenal och öppnar ’dueller’ på samma vis, trots att Harrington i botten är en teknisk boxare medan Ferreira är en ”pang på rödbetan” puncher. Båda hade nu klar respekt för varann och det blev en i två ronder taktisk match, där brasse-tjejen knappt tog första, irländskan andra och sen en mycket tuff och tät tredje rond – i en riktigt bra match – där i viss mån Harringtons precisare träffar blev avgörande. Till sist dömde domarna en enhetlig seger till Kay Harrington (5-0/29-28 x 3, 30-27 x 2). Varpå irländskans tårar flödade över, när all spänning släppte, och till och med råtuffa Ferreira bölade lite också. Irlands enda boxningsguld i Tokyo.
Finalen i damernas mellanvikt/75 kg blev ett lite märkligt möte, och till sist en inte särskilt bra match, men en stor ’styrkemätning’ var det mellan Storbritanniens walesiska tuffing (hon har spelat landslags-fotboll, vunnit VM i kick-boxning), regerande VM i vikten, den 27-åriga Lauren Price och Kinas mycket långa och svårboxade förra VM-drottning, och OS-brons i Rio, Qian Li. Detta var klassens två topp-seedade damer, som här i OS vunnit tre matcher var. Nu blev detta en ytterst taktisk match med föga kontakt alls i första, bättre så i andra parad med låsningar, och i tredje trots stort behov av kinesisk spurt, i klart poängunderläge, likväl fortsatt rävspel och inte mycket aktion alls. Domslutet gick till Lauren Price (5-0) .. och det var det.
Cuba vann medaljstriden i detta boxnings-OS med 4 guld och 1 brons (alla på herrsidan), före Storbritannien med 1 guld, 2 silver och 1 brons/herrar & 1 guld, 1 brons/damer, följt av ROC (Ryska OS-kommittén) med 1 guld, 1 silver, 3 brons/herrar & 1 brons/damer, och därefter Turkiet med 1 guld, 1 silver/damer, följt av Japan 1 brons/herrar & 1 guld, 1 brons damer; Irland 1 brons/herrar & 1 guld/damer; Uzbekistan 1 guld/herrar & Bulgarien 1 guld/damer; USA 3 silver/herrar & 1 brons/damer; Filippinerna 1 silver, 1 brons/herrar & 1 silver/damer; Kina 2 silver/damer; Ukraina 1 silver/herrar; Kazakstan 2 brons/herrar; Armenien & Australien & Azerbajdjan & Ghana & New Zealand 1 brons/herrar vardera + Finland & Indien & Italien & Nederländerna & Thailand & Taipeh 1 brons/damer vardera.
BILD – medaljpodiet i 91+/supertungvikt – ett imponerande gäng, fr v Richard Torrez USA, Bakhodir Jalolov UZB, Kamshybek Kunkabayev KAZ och Frazer Clarke GBR.