Nej, det gick inte, trots ett ursinnigt tappert försök! Västerås boxningsstolthet Elin Cederroos (nu 8-1/4 KO) kämpade som en furie i natt mot en smartare, effektivare boxande Franchon Crews-Dezurn (8-1-0-1ND/2 KO) från Baltimore, USA, i Madison Square Garden i New York, New York. Den blonda svenskan startade lugnt och med starkt självförtroende, men träffades redan i första ronden av ett antal vida överhandshögerslag, som gick in, och amerikanskan producerade en påpasslig rak vänster som Elin inte heller kom undan, och hon togs därmed ur sin rytm nästan omgående. Hon fick direktiv i pausen från chefsekond Alex Wennersten att inte låta sig dras in i Franchons boxning utan möta henne med raka slag för att först etablera ’sin’ boxning.
Andra ronden blev dock klart värre än första, och även om hon kunde jämna ut boxningen något i tredje, så kom hon nu tillbaka till ringhörnan blödande ur näsan – som sannolikt knäckts. Trots intensivt arbete från cutman Glen Gilbert gick det dock aldrig att stoppa blodflödet och Elins ansikte blev allteftersom en allt blodigare mask (som man inte heller gjorde rent i rondpauserna, av nån udda anledning, så mot slutet såg det ganska eländigt ut).
Cederroos försökte allt intensivare slå sig in i matchen, men gick nästan konstant på Crews-Dezurn långa högerswing, tappade även fjärde ronden men gjorde möjligen femte jämn och kan med visst flyt ha vunnit sjätte om än knappt. Nu föll faktiskt den taktisk dittills smart boxande – ingalunda vackert, men ändå effektivt – Franchon ur rytm i främst åttonde ronden, då Elin kom mycket starkt. En rond hon vann, och även om amerikanskan sedan krigade hem nionde så kunde på bara enorm vilja svenskan kämpa hem sista ronden, åtminstone med svenska ögon sett. Ringdomare var Sparkle Lee, USA, en i format jämfört med boxarna ’liten’ kvinna, gjorde ett gott jobb, lät dem kämpa utan avbrott, och de bjöd därvid på en intensiv, tuff och hård, men öppen och fair fight rakt igenom och fick publikens stora bifall när det hela var över! Arenan var i detta läge ännu långt ifrån fylld, men det torde ändå ha varit den största publik en kvinnlig svensk boxare kämpat inför.
Domslutet var egentligen inte alltför spännande – båda signalerade förvisso seger efteråt, men detta var uppenbart en amerikansk viktoria – och poängdomarna kom massivt ner på Franchon Crews-Dezurns sida med poängen 99-91 x 2, 97-93.
Det var uppenbart en först mest lättad men med tiden mycket glad amerikanska som pryddes med samtliga VM-bälten i detta titelenande i supermellanvikt, då hon nu till sina egna WBC & WBO-bälten adderade Elins WBA & IBF. Hon kommer nu också att erkännas av The RING som världens absoluta VM-drottning i viktklassen.
Efter att krönts i ringens mitt tackade hon allt och alla för det stöd hon fått, hon kallade början av matchen, lite tyket, för ”target practice”, men erkände Elins tuffhet, och jublade sedan i högan sky: ”Jag är framme, jag är värdig, jag är odiskutabel världs-mästare..!”
Efterföljande herrmatch mellan britten Liam ”Beefy” Smith (31-3-1/17 KO) och amerikanen Jessie Vargas (29-4-2/11 KO), två ex-mästare i ett karriäravgörande möte i lätt mellanvikt om WBO:s vakanta Interkontinental-titel, blev en häftig duell i rasande tempo, där båda gick ”all in” från start, men Smith till sist kunde övermanna Vargas i tionde ronden och pressa fram ett TKO-stopp, 41 sekunder in på ronden. En härlig fight!
Under tiden fylldes arenan med 19.000 åskådare, vilka skapade en helt fantastisk stämning med merparten av publiken av irländsk och puertorikansk härstamning .. en sjungande, jublande och synnerligen högljudd massa.
För första gången i boxningshistorien gick nu två damer den verkliga huvudmatchen inför en publik i en jättearena av dessa dimensioner. Det var en enorm ’hype’ inför den här matchen, och sådant kan vara mycket svårt att leva upp till. Men – det var precis vad dessa två fantastiska fighters gjorde. De åstadkom en match som blir historisk i alla aspekter, sannolikt den största kvinnliga bataljen nånsin! Allt handlade ju om Katie Taylors (21-0/6 KO) samtliga VM-bälten – WBC/WBA/IBF/WBO/RING – på spel mot Amanda ”The Real Deal” Serrano (42-2-1/30 KO), som är en VM-drottning i egen person, i klassen under.
I fyra ronder var det en rasande snabb duell, där Taylor med sitt excellenta fotarbete, trots att hon tvingades backa undan, ändå merendels boxade ut Serrano. Hon vann om än knappt tre av de fyra inledande omgångarna, men i femte hamnade hon plötsligt, och lät sig dras in i, ett veritabelt ’sluggerkrig’, där ruggigt hårdslående Serrano fick in den ena träffen efter den andra .. och så när slog ut Taylor! Irländskan var mycket illa ute och flera gånger på väg ner, men lyckades rädda sig stående med ett nödrop fram till rondvila.
I nästa rond fick hon mer påskrivet men klarade sig nu något bättre, men i detta läge såg Serrano ut som en given segrare! I sjunde var Taylor dock tillbaka till gott fotarbete och lyckades göra den ronden jämn och otroligt nog, hur hon nu bar sig åt, så både boxade och krigade hon hem de sista ronderna i en nu helt fascinerande fight! Domslutet blev andlöst spännande – första rösten gick 96-94 till Serrano, nästa 97-93 till Taylor .. och sista och avgörande röst gick 96-93 till Katie Taylor, som därmed försvarade sina VM-titlar ..!
Det hela slutade dock helt utan bitterhet, båda förmodligen anande att de just genomfört en otrolig fight, så båda uttryckte sin glädje över hur detta fört kvinnlig boxning till full blomning och absolut erkännande, oavsett. Båda gav den andra högsta beröm och pris .. och enades om att de borde mötas i en retur! Och promotor Eddie Hearn sa på studs i ringen att en sådan borde göras och att den då borde tas till Irland – där Katie Taylor ju ännu inte försvarat sina proffslagrar! Det torde således bli en fortsättning på vad som kanske kan bli lika bra en gång till!
ELIN C FÖRLORADE TILL FRANCHON C-D; TAYLOR SLOG SERRANO 2-1..!
Nej, det gick inte, trots ett ursinnigt tappert försök! Västerås boxningsstolthet Elin Cederroos (nu 8-1/4 KO) kämpade som en furie i natt mot en smartare, effektivare boxande Franchon Crews-Dezurn (8-1-0-1ND/2 KO) från Baltimore, USA, i Madison Square Garden i New York, New York. Den blonda svenskan startade lugnt och med starkt självförtroende, men träffades redan i första ronden av ett antal vida överhandshögerslag, som gick in, och amerikanskan producerade en påpasslig rak vänster som Elin inte heller kom undan, och hon togs därmed ur sin rytm nästan omgående. Hon fick direktiv i pausen från chefsekond Alex Wennersten att inte låta sig dras in i Franchons boxning utan möta henne med raka slag för att först etablera ’sin’ boxning.
Andra ronden blev dock klart värre än första, och även om hon kunde jämna ut boxningen något i tredje, så kom hon nu tillbaka till ringhörnan blödande ur näsan – som sannolikt knäckts. Trots intensivt arbete från cutman Glen Gilbert gick det dock aldrig att stoppa blodflödet och Elins ansikte blev allteftersom en allt blodigare mask (som man inte heller gjorde rent i rondpauserna, av nån udda anledning, så mot slutet såg det ganska eländigt ut).
Cederroos försökte allt intensivare slå sig in i matchen, men gick nästan konstant på Crews-Dezurn långa högerswing, tappade även fjärde ronden men gjorde möjligen femte jämn och kan med visst flyt ha vunnit sjätte om än knappt. Nu föll faktiskt den taktisk dittills smart boxande – ingalunda vackert, men ändå effektivt – Franchon ur rytm i främst åttonde ronden, då Elin kom mycket starkt. En rond hon vann, och även om amerikanskan sedan krigade hem nionde så kunde på bara enorm vilja svenskan kämpa hem sista ronden, åtminstone med svenska ögon sett. Ringdomare var Sparkle Lee, USA, en i format jämfört med boxarna ’liten’ kvinna, gjorde ett gott jobb, lät dem kämpa utan avbrott, och de bjöd därvid på en intensiv, tuff och hård, men öppen och fair fight rakt igenom och fick publikens stora bifall när det hela var över! Arenan var i detta läge ännu långt ifrån fylld, men det torde ändå ha varit den största publik en kvinnlig svensk boxare kämpat inför.
Domslutet var egentligen inte alltför spännande – båda signalerade förvisso seger efteråt, men detta var uppenbart en amerikansk viktoria – och poängdomarna kom massivt ner på Franchon Crews-Dezurns sida med poängen 99-91 x 2, 97-93.
Det var uppenbart en först mest lättad men med tiden mycket glad amerikanska som pryddes med samtliga VM-bälten i detta titelenande i supermellanvikt, då hon nu till sina egna WBC & WBO-bälten adderade Elins WBA & IBF. Hon kommer nu också att erkännas av The RING som världens absoluta VM-drottning i viktklassen.
Efter att krönts i ringens mitt tackade hon allt och alla för det stöd hon fått, hon kallade början av matchen, lite tyket, för ”target practice”, men erkände Elins tuffhet, och jublade sedan i högan sky: ”Jag är framme, jag är värdig, jag är odiskutabel världs-mästare..!”
Efterföljande herrmatch mellan britten Liam ”Beefy” Smith (31-3-1/17 KO) och amerikanen Jessie Vargas (29-4-2/11 KO), två ex-mästare i ett karriäravgörande möte i lätt mellanvikt om WBO:s vakanta Interkontinental-titel, blev en häftig duell i rasande tempo, där båda gick ”all in” från start, men Smith till sist kunde övermanna Vargas i tionde ronden och pressa fram ett TKO-stopp, 41 sekunder in på ronden. En härlig fight!
Under tiden fylldes arenan med 19.000 åskådare, vilka skapade en helt fantastisk stämning med merparten av publiken av irländsk och puertorikansk härstamning .. en sjungande, jublande och synnerligen högljudd massa.
För första gången i boxningshistorien gick nu två damer den verkliga huvudmatchen inför en publik i en jättearena av dessa dimensioner. Det var en enorm ’hype’ inför den här matchen, och sådant kan vara mycket svårt att leva upp till. Men – det var precis vad dessa två fantastiska fighters gjorde. De åstadkom en match som blir historisk i alla aspekter, sannolikt den största kvinnliga bataljen nånsin! Allt handlade ju om Katie Taylors (21-0/6 KO) samtliga VM-bälten – WBC/WBA/IBF/WBO/RING – på spel mot Amanda ”The Real Deal” Serrano (42-2-1/30 KO), som är en VM-drottning i egen person, i klassen under.
I fyra ronder var det en rasande snabb duell, där Taylor med sitt excellenta fotarbete, trots att hon tvingades backa undan, ändå merendels boxade ut Serrano. Hon vann om än knappt tre av de fyra inledande omgångarna, men i femte hamnade hon plötsligt, och lät sig dras in i, ett veritabelt ’sluggerkrig’, där ruggigt hårdslående Serrano fick in den ena träffen efter den andra .. och så när slog ut Taylor! Irländskan var mycket illa ute och flera gånger på väg ner, men lyckades rädda sig stående med ett nödrop fram till rondvila.
I nästa rond fick hon mer påskrivet men klarade sig nu något bättre, men i detta läge såg Serrano ut som en given segrare! I sjunde var Taylor dock tillbaka till gott fotarbete och lyckades göra den ronden jämn och otroligt nog, hur hon nu bar sig åt, så både boxade och krigade hon hem de sista ronderna i en nu helt fascinerande fight! Domslutet blev andlöst spännande – första rösten gick 96-94 till Serrano, nästa 97-93 till Taylor .. och sista och avgörande röst gick 96-93 till Katie Taylor, som därmed försvarade sina VM-titlar ..!
Det hela slutade dock helt utan bitterhet, båda förmodligen anande att de just genomfört en otrolig fight, så båda uttryckte sin glädje över hur detta fört kvinnlig boxning till full blomning och absolut erkännande, oavsett. Båda gav den andra högsta beröm och pris .. och enades om att de borde mötas i en retur! Och promotor Eddie Hearn sa på studs i ringen att en sådan borde göras och att den då borde tas till Irland – där Katie Taylor ju ännu inte försvarat sina proffslagrar! Det torde således bli en fortsättning på vad som kanske kan bli lika bra en gång till!