Det är idag 60 år sedan Ingemar ”Ingo” Johansson slog ut topprankade amerikanen Eddie Machen på 2 minuter och 16 sekunder av första ronden inför en jättepublik på 53.614 åskådare på Nya Ullevi i Göteborg – den största idrottspublik Sverige nånsin haft – och kvalificerade sig till VM i tungvikt mot världsmästare Floyd Patterson.
Det var just den 14 september 1958 detta skedde, och det var ett vågspel till arrangemang som promotor Edwin Ahlqvist galant förde i hamn. Den länge förstarankade VM-utmanaren Eddie Machen från Redding, Kalifornien, kallad ”The Chasta Blasta” anspelande på hans ruggiga punching power, var 24-0-1/16 KO i record och enda icke-segern i rekordlistan var en oavgjord 12-rondersfight mot Zora Folley, vilken lett till att eftersom Folley efter detta var mer aktiv än Machen så rankades Zora 1:a och Eddie 2:a sommaren ’58. Det var också Machens behov av en betydande seger som fick honom att acceptera fighten i Göteborg och Sverige mot den då regerande Europamästaren Johansson, själv med en record på 20-0/12 KO och berömt punching power i form av sin ”Torshammaren” till högernäve. Ingo var då 8 dagar kort sin 26:e födelsedag och vägde in till fighten på 89,9 kg – Machen var 26 år och två månader gammal, vägde in på 88,1 kg; båda två var på toppen av sin förmåga. Intresset i Sverige inför denna den största boxningsmatch landet nånsin skådat växte lavinartat under sista veckorna, det köptes biljetter från nord till syd och folk kom i busslaster till ”Götet”, där uppslutningen var fenomenal. ”Boxningsfeber” var ordet som användes.
Och Ahlqvist, publiken och boxarna hade flax med vädret – men det var stadigt väder på den tiden – och det blev en solig, varm tidig höstdag som framåt kvällen kröp ned något i temperatur och en lite kyligare bris smög in över arenan och jättepubliken medan man åsåg Lennart Risberg och Thörner Åhsman vinna var sin förmatch. Lille vasse Leif Wadling förlorade mot svåre tysken Willi Quator, tungvikts-sparringarna från båda huvudboxarnas camp möttes – Joey Armstrong slog Hans Friedrich på poäng, Bert Whitehurst gick oavgjort med Benny Wise.
Man flög in berömde ringdomaren Andrew Smythe till att döma huvudmatchen och medan nattmörkret nu lade sig över scenen kallade han Ingo och Eddie till fight, efter en viss longör med att få av Machen alla overaller han tagit på sig medan Johansson lätt studsande höll värmen endast iklädd sin vita badrock.. Så bar det av, och blixtrande snabbt och vackert rörde de två sig runt varann medan fotoblixtar ljungade i natten – och lika plötsligt som häpnadsväckande och brutalt chockartat följdes en lätt Ingo-vänster av en hypersnabb överhandshöger som tog nästan klockrent på Machens kind och amerikanen föll handlöst i däck ..! Men han kom upp på ostadiga ben och fångades snabbt ånyo in av Ingemar som gick till full offensiv och strax drog in en ny kombination som sänkte Eddie på nytt. Otroligt vältränad, men ganska borta tog han sig upp igen, och på den här tiden var inställningen till att bryta en match mycket råare än idag, så Ingo fick gå till ny attack, drev upp sin man i hans egen ringhörna och bombarderade honom med slag. Eddie fastnade med ena armen över repet i ringhörnan, som ju på den här tiden saknade padding, vilket gjorde att han först inte kunde kana ner i golvet. Totalt utslagen hamnade han liggandes till sist under understa repet och Smythe envisades trots det fullständigt uppenbara med att ändå räkna ut honom ”ten and out”. Han rörde sig inte överhuvud taget under räkningen, och det tog en stund innan man fick liv i honom. Sen kunde han faktiskt för egen maskin lämna ringen.
Under tiden jublade svensklägret vilt i ringen. En prima världssensation var ett faktum ..! Ingemar Johansson skulle i nästa ranking placeras på 1:a utmanarplats. På ringside satt världsmästare Pattersons promotor Bill Rosensohn och konstaterade liksom mannen bredvid honom, världens ledande boxningsexpert Nat Fleischer/The Ring att här stod segrande i ringen nästa VM-utmanare. Och det skulle ju faktiskt bli så – och än mer .. nämligen nästa världsmästare – i juni året därpå.
Just då i ringen var Ingemar mest både lättad och glad: ”Harre javvlar, inte en skråma .. och det gick fort och lätt!”
60 ÅR SEDAN INGO SLOG UT MACHEN INFÖR REKORDPUBLIK I VM KVAL
Det är idag 60 år sedan Ingemar ”Ingo” Johansson slog ut topprankade amerikanen Eddie Machen på 2 minuter och 16 sekunder av första ronden inför en jättepublik på 53.614 åskådare på Nya Ullevi i Göteborg – den största idrottspublik Sverige nånsin haft – och kvalificerade sig till VM i tungvikt mot världsmästare Floyd Patterson.
Det var just den 14 september 1958 detta skedde, och det var ett vågspel till arrangemang som promotor Edwin Ahlqvist galant förde i hamn. Den länge förstarankade VM-utmanaren Eddie Machen från Redding, Kalifornien, kallad ”The Chasta Blasta” anspelande på hans ruggiga punching power, var 24-0-1/16 KO i record och enda icke-segern i rekordlistan var en oavgjord 12-rondersfight mot Zora Folley, vilken lett till att eftersom Folley efter detta var mer aktiv än Machen så rankades Zora 1:a och Eddie 2:a sommaren ’58. Det var också Machens behov av en betydande seger som fick honom att acceptera fighten i Göteborg och Sverige mot den då regerande Europamästaren Johansson, själv med en record på 20-0/12 KO och berömt punching power i form av sin ”Torshammaren” till högernäve. Ingo var då 8 dagar kort sin 26:e födelsedag och vägde in till fighten på 89,9 kg – Machen var 26 år och två månader gammal, vägde in på 88,1 kg; båda två var på toppen av sin förmåga. Intresset i Sverige inför denna den största boxningsmatch landet nånsin skådat växte lavinartat under sista veckorna, det köptes biljetter från nord till syd och folk kom i busslaster till ”Götet”, där uppslutningen var fenomenal. ”Boxningsfeber” var ordet som användes.
Och Ahlqvist, publiken och boxarna hade flax med vädret – men det var stadigt väder på den tiden – och det blev en solig, varm tidig höstdag som framåt kvällen kröp ned något i temperatur och en lite kyligare bris smög in över arenan och jättepubliken medan man åsåg Lennart Risberg och Thörner Åhsman vinna var sin förmatch. Lille vasse Leif Wadling förlorade mot svåre tysken Willi Quator, tungvikts-sparringarna från båda huvudboxarnas camp möttes – Joey Armstrong slog Hans Friedrich på poäng, Bert Whitehurst gick oavgjort med Benny Wise.
Man flög in berömde ringdomaren Andrew Smythe till att döma huvudmatchen och medan nattmörkret nu lade sig över scenen kallade han Ingo och Eddie till fight, efter en viss longör med att få av Machen alla overaller han tagit på sig medan Johansson lätt studsande höll värmen endast iklädd sin vita badrock.. Så bar det av, och blixtrande snabbt och vackert rörde de två sig runt varann medan fotoblixtar ljungade i natten – och lika plötsligt som häpnadsväckande och brutalt chockartat följdes en lätt Ingo-vänster av en hypersnabb överhandshöger som tog nästan klockrent på Machens kind och amerikanen föll handlöst i däck ..! Men han kom upp på ostadiga ben och fångades snabbt ånyo in av Ingemar som gick till full offensiv och strax drog in en ny kombination som sänkte Eddie på nytt. Otroligt vältränad, men ganska borta tog han sig upp igen, och på den här tiden var inställningen till att bryta en match mycket råare än idag, så Ingo fick gå till ny attack, drev upp sin man i hans egen ringhörna och bombarderade honom med slag. Eddie fastnade med ena armen över repet i ringhörnan, som ju på den här tiden saknade padding, vilket gjorde att han först inte kunde kana ner i golvet. Totalt utslagen hamnade han liggandes till sist under understa repet och Smythe envisades trots det fullständigt uppenbara med att ändå räkna ut honom ”ten and out”. Han rörde sig inte överhuvud taget under räkningen, och det tog en stund innan man fick liv i honom. Sen kunde han faktiskt för egen maskin lämna ringen.
Under tiden jublade svensklägret vilt i ringen. En prima världssensation var ett faktum ..! Ingemar Johansson skulle i nästa ranking placeras på 1:a utmanarplats. På ringside satt världsmästare Pattersons promotor Bill Rosensohn och konstaterade liksom mannen bredvid honom, världens ledande boxningsexpert Nat Fleischer/The Ring att här stod segrande i ringen nästa VM-utmanare. Och det skulle ju faktiskt bli så – och än mer .. nämligen nästa världsmästare – i juni året därpå.
Just då i ringen var Ingemar mest både lättad och glad: ”Harre javvlar, inte en skråma .. och det gick fort och lätt!”