..
Den jättelika – och faktiskt alldeles utmärkta – boxningsturneringen i Kokukigan olympiska arena (till vardags hemma-arena för sumo) går in i sina slutomgångar. På onsdagen hölls endast ett pass, under vilket sex semifinaler och en final, den i 81 kg/lätt tungvikt, avverkades.
Dagens stora ’snackis’ blev förutom finalmatchen de båda dramatiska kamperna i supertungvikt/91+ kg, där först ut var den regerande VM-kungen (2019), den jättelike uzbeken Bakhodir Jalolov, en 27-åring på 201 cm och ca 113 kg, som redan etablerat sig i Brooklyn, New York som proffs (8-0/8 KO), men som nu åter-anslutit sig till UZB landslag för ett sista stort amatörjobb (där han är på väg mot ett hundra matcher) och han ställdes nu mot lika stora britten Frazer Clarke, kallad ”The Eraser”, en 30-åring som varit med i leken dussinet år – men fått boxa i skuggan av David Price, Anthony Joshua och Joe Joyce, föll bort i kvarten på VM ’19 men har vunnit EU- och Samväldes-mästerskapen, och här kom han till match med cut från kvarten, kom under på poäng efter första men krigade sedan starkt och skakade faktiskt Jalolov ordenligt .. men då spräckte denne med ett rappt slag ett nytt, djupt, cut över Clarkes högra öga, och det var slutboxat. En till synes nästan lättad Jalolov till final via RSC/skada i tredje ronden.
Var det ’sus’ omkring den fighten var det inget mot vad som följde i nästa semi mellan USA:s 22-årige Richard Torres, en 188 cm lång kalifornier med meriter som US Champion, Golden Gloves och kvartsfinal i VM ’19, mot Kazakstans Kamshybek Kunkabayev, en 29-årig south paw på 190 cm längd och goda meriter, VM-silver ’19 mm, och som nu äntrade ringen med attityd av att ’vifta bort’ jänken på väg mot en retur mot Jalolov. Han startade mycket bra och Torres fick jaga en snabbt och skickligt kontraboxande kazak, men kom till skott i slutet av första och skakade sin man allvarligt, och i andra slog han ner VM-tvåan med en vass vänsterkrok och träffade sedan allt mer förödande, ledde klart in i tredje, då han med en en ny vänsterkrok mitt i ’planeten’ på ’KK’ slog halvt av honom näsan ..! Ett ostoppbart cut över näsroten ändade bums matchen – Torres till final på RSC 3/skada, samma domslut som ovan. Nu möts således Jalolov och Torres i finalen, UZB vs USA.
Det hölls också semifinaler i damernas flugvikt/51 kg, och där kunde Turkiets utomordentligt skickliga och effektiva VM-tvåa Busenaz Cakiroglu utan större bekymmer arbeta sig igenom tre vassa ronder mot unga (23 år) och mycket långa men relativt orutinerade Taipeh-tjejen Hsiao-Wen Huang och säkert och klart boxa hem segern (5-0); och i den andra semin lades väl stora förhoppningar på 22-åriga hemmahoppet Tsukimi Namiki, rutinerad mog med ett VM-brons bakom sig, men här klart numret för liten mot tio år äldre, mycket smart och effektivt boxande EM-ettan och VM-tvåan Stoyka Krasteva från Bulgarien, som skickligt utnyttjade längd och räckvidd mot den mycket korta japanskan och dessutom sin fysiska överlägsenhet, så att hon klart dominerade fram till en solklar seger (5-0). Således därmed ’grannarna’ Cakiroglu, TUR vs Krasteva, BUL i final.
Därefter hölls semi´s i damernas weltervikt/69 kg, där i den första av dem kompakta, stentuffa regerande VM-drottningen Busenaz Surmeneli från Turkiet snart nog visade sig mer än numret för bra för betydligt längre men vekare och osmart nog konstant indragna i närkamp indiskan Lovlina Borgohain, som där blev ett enkelt offer och fick en hel del påskrivet, räknades på stående, och klarade sig med nöd undan stopp men givetvis då poängmässigt överkörd (5-0). I den andra kom USA:s på förhand upphaussade hopp Oshae Jones dito till korta mot Kinas mycket långa och mycket kallt och vaket boxande dubbla VM-tvåa Hong Gu. Så fort amerikanskan försökte en riktig attack låste Gu upp henne, och däremellan prickade hon in enstaka träffar på distans, effektivt, lite småfult, men poängvinnande, fram till en klar seger (4-1). Nu möts därmed i final två helt olika stilar, vilket kan bli spännande, med Surmeneli vs Gu.
Detta OS tredje final, herrarnas andra, gick i 81kg/lätt tungvikt mellan Storbritanniens långe, smarte men föga fight-benägne finsnickrare och poängtjuv Ben Whittaker, en 24-årig EM-finalist ute efter att kröna sin unga amatörkarriär på allra bästa vis, och Cubas mycket rutinerade ringräv, den 28-årige OS-mästaren i mellanvikt 2016, dito VM i samma viktklass, Arlen Lopez, som nu i klassen över gick efter sin nästa stora titel. Det märktes föga att han är ”ny” i viktklassen, och att han var kortare än Whittaker, som är en mycket lång man, på 191 cm tretton cm längre än kubanen, tycktes inte spela någon roll. Det blev lite av ’katt och råtta’ lek, då britten var ytterst defensiv och flydde undan i inledningsronden och gjorde själv alldeles för lite, så efter uppsträckning i ringhörnan kom han ut i andra, backade undan men kontrade nu bra .. men fick ’nada’ betalt ..! Ganska så fel, för kubanen var inte effektiv i andra, men nu blev läget med brittiska ögon sett ’desperat’, men tredje ronden blev i mycket ett ställningskrig, som inget ändrade, men den gav nu domarna ”som kompensation” till långe Ben, när det inte längre gjorde skillnad. Lopez vann, helt okej, men nu blott med domarrösterna 4-1, vilket kan vara strunt samma. En förtvivlad Whittaker föll i gråt efteråt, när drömmen gick i kras, men det har föga betydelse för hans kommande proffskarriär, och sakligt sett så var inte segern särskilt nära, så silvret smakar nog ’bra’ efter ett tag. För Lopez – och för Cuba – var detta OS-guld nummer två. Och det var helt uppenbart en mycket skön och efterlängtad comeback till den stora scenen för Arlen Lopez. Det visade kramkalaset i ringhörnan efteråt tydligt!
OS DAG 11: SEX SEMI´S & FINALEN I 81 KG: LOPEZ-WHITTAKER
..
Den jättelika – och faktiskt alldeles utmärkta – boxningsturneringen i Kokukigan olympiska arena (till vardags hemma-arena för sumo) går in i sina slutomgångar. På onsdagen hölls endast ett pass, under vilket sex semifinaler och en final, den i 81 kg/lätt tungvikt, avverkades.
Dagens stora ’snackis’ blev förutom finalmatchen de båda dramatiska kamperna i supertungvikt/91+ kg, där först ut var den regerande VM-kungen (2019), den jättelike uzbeken Bakhodir Jalolov, en 27-åring på 201 cm och ca 113 kg, som redan etablerat sig i Brooklyn, New York som proffs (8-0/8 KO), men som nu åter-anslutit sig till UZB landslag för ett sista stort amatörjobb (där han är på väg mot ett hundra matcher) och han ställdes nu mot lika stora britten Frazer Clarke, kallad ”The Eraser”, en 30-åring som varit med i leken dussinet år – men fått boxa i skuggan av David Price, Anthony Joshua och Joe Joyce, föll bort i kvarten på VM ’19 men har vunnit EU- och Samväldes-mästerskapen, och här kom han till match med cut från kvarten, kom under på poäng efter första men krigade sedan starkt och skakade faktiskt Jalolov ordenligt .. men då spräckte denne med ett rappt slag ett nytt, djupt, cut över Clarkes högra öga, och det var slutboxat. En till synes nästan lättad Jalolov till final via RSC/skada i tredje ronden.
Var det ’sus’ omkring den fighten var det inget mot vad som följde i nästa semi mellan USA:s 22-årige Richard Torres, en 188 cm lång kalifornier med meriter som US Champion, Golden Gloves och kvartsfinal i VM ’19, mot Kazakstans Kamshybek Kunkabayev, en 29-årig south paw på 190 cm längd och goda meriter, VM-silver ’19 mm, och som nu äntrade ringen med attityd av att ’vifta bort’ jänken på väg mot en retur mot Jalolov. Han startade mycket bra och Torres fick jaga en snabbt och skickligt kontraboxande kazak, men kom till skott i slutet av första och skakade sin man allvarligt, och i andra slog han ner VM-tvåan med en vass vänsterkrok och träffade sedan allt mer förödande, ledde klart in i tredje, då han med en en ny vänsterkrok mitt i ’planeten’ på ’KK’ slog halvt av honom näsan ..! Ett ostoppbart cut över näsroten ändade bums matchen – Torres till final på RSC 3/skada, samma domslut som ovan. Nu möts således Jalolov och Torres i finalen, UZB vs USA.
Det hölls också semifinaler i damernas flugvikt/51 kg, och där kunde Turkiets utomordentligt skickliga och effektiva VM-tvåa Busenaz Cakiroglu utan större bekymmer arbeta sig igenom tre vassa ronder mot unga (23 år) och mycket långa men relativt orutinerade Taipeh-tjejen Hsiao-Wen Huang och säkert och klart boxa hem segern (5-0); och i den andra semin lades väl stora förhoppningar på 22-åriga hemmahoppet Tsukimi Namiki, rutinerad mog med ett VM-brons bakom sig, men här klart numret för liten mot tio år äldre, mycket smart och effektivt boxande EM-ettan och VM-tvåan Stoyka Krasteva från Bulgarien, som skickligt utnyttjade längd och räckvidd mot den mycket korta japanskan och dessutom sin fysiska överlägsenhet, så att hon klart dominerade fram till en solklar seger (5-0). Således därmed ’grannarna’ Cakiroglu, TUR vs Krasteva, BUL i final.
Därefter hölls semi´s i damernas weltervikt/69 kg, där i den första av dem kompakta, stentuffa regerande VM-drottningen Busenaz Surmeneli från Turkiet snart nog visade sig mer än numret för bra för betydligt längre men vekare och osmart nog konstant indragna i närkamp indiskan Lovlina Borgohain, som där blev ett enkelt offer och fick en hel del påskrivet, räknades på stående, och klarade sig med nöd undan stopp men givetvis då poängmässigt överkörd (5-0). I den andra kom USA:s på förhand upphaussade hopp Oshae Jones dito till korta mot Kinas mycket långa och mycket kallt och vaket boxande dubbla VM-tvåa Hong Gu. Så fort amerikanskan försökte en riktig attack låste Gu upp henne, och däremellan prickade hon in enstaka träffar på distans, effektivt, lite småfult, men poängvinnande, fram till en klar seger (4-1). Nu möts därmed i final två helt olika stilar, vilket kan bli spännande, med Surmeneli vs Gu.
Detta OS tredje final, herrarnas andra, gick i 81kg/lätt tungvikt mellan Storbritanniens långe, smarte men föga fight-benägne finsnickrare och poängtjuv Ben Whittaker, en 24-årig EM-finalist ute efter att kröna sin unga amatörkarriär på allra bästa vis, och Cubas mycket rutinerade ringräv, den 28-årige OS-mästaren i mellanvikt 2016, dito VM i samma viktklass, Arlen Lopez, som nu i klassen över gick efter sin nästa stora titel. Det märktes föga att han är ”ny” i viktklassen, och att han var kortare än Whittaker, som är en mycket lång man, på 191 cm tretton cm längre än kubanen, tycktes inte spela någon roll. Det blev lite av ’katt och råtta’ lek, då britten var ytterst defensiv och flydde undan i inledningsronden och gjorde själv alldeles för lite, så efter uppsträckning i ringhörnan kom han ut i andra, backade undan men kontrade nu bra .. men fick ’nada’ betalt ..! Ganska så fel, för kubanen var inte effektiv i andra, men nu blev läget med brittiska ögon sett ’desperat’, men tredje ronden blev i mycket ett ställningskrig, som inget ändrade, men den gav nu domarna ”som kompensation” till långe Ben, när det inte längre gjorde skillnad. Lopez vann, helt okej, men nu blott med domarrösterna 4-1, vilket kan vara strunt samma. En förtvivlad Whittaker föll i gråt efteråt, när drömmen gick i kras, men det har föga betydelse för hans kommande proffskarriär, och sakligt sett så var inte segern särskilt nära, så silvret smakar nog ’bra’ efter ett tag. För Lopez – och för Cuba – var detta OS-guld nummer två. Och det var helt uppenbart en mycket skön och efterlängtad comeback till den stora scenen för Arlen Lopez. Det visade kramkalaset i ringhörnan efteråt tydligt!