Efter hemkomsten från förra lördagens tungviktsdrabbning i KB Hallen i Köpenhamn har Kamran Kabinejad, Fight Life, fört en del berättigat oväsen över domslutet efter 10-ronder mellan Kem Ljungquist och Marios Kollias. Han och hela hans gäng ansåg Kollias vinna matchen tämligen klart och har i sociala media hårt markerat detta. Svenska Proffsboxningskommissionen har i brev till danska proffsförbundet lämnat en markering, en protest, mot bedömningen och hanteringen av kampen, efter genomgång av videoupptagning av matchen.
Denna handlar om dels ringdomarens flata arbete i ringen där Ljungquist tillåts låsa frekvent och länge, i stort sett rakt genom kampen utan åtgärd, av ett flagrant regelbrott. Vidare påpekas det, med tanke på matchens förlopp och det uppenbart ansenliga antal ronder Kollias klart vinner, hur orimliga, för att inte säga rakt ut fel, de domarsiffror två av poängdomarna kom upp med – 98-92 – till Ljungquist var (varmed alltså Kollias endast skulle vunnit två ronder ..!)
Det är naturligtvis högst osannolikt att DPBF ändrar på domslutet, men de borde absolut åtminstone hålla ting om hur man dömer någorlunda fair play. ”Danska domslut” är en alltför vanlig och grovt ful anmärkning på Danmarks i övrigt utomordentligt fina proffsboxning. Detta är ett bra tillfälle att ägna sig åt någon vettig självrannsakan.
Det ska sägas att den ena poängdomaren de facto såg på matchen och kom upp med en acceptabel bedömning på 95-95/oavgjort. Det kan köpas. De flesta, även danska bedömare, hävdar i sak samma åsikt, att matchen var ytterst jämn, och att den kunde gått åt endera hållet. Men de reagerar samtidigt på att domslutet från svenskt håll kallats för ”rån” – det var det inte – utan vare sig Kollias eller Ljunquist korrekt fått segern, hade det varit med mycket smal marginal. Härvid blir dock bedömningen ”98-92” direkt förolämpande, ett flagrant ”Fuck You, i Danmark dömer vi danskt!” Det är den styggelsen som borde korrigeras.
Från danskt håll har det nu, i den efterföljande turbulensen över domslutet, undrats över hur Kabinejad kunnat resa till Danmark utan att kräva en svensk domare på plats (som då på egen hand skulle rättat upp bedömningen) – ungefär som att det var ’självklart’ vänta sig att i Danmark dömer man bort motståndaren..!
Den store danske ’segraren’, Kem Ljungquist, har i efterskott rannsakat sin insats, och sagt i TV och i intervju: ”Jag skulle gärna ha gjort ett bättre arbete. Jag kände av hans slag, men jag kom över det, och jag bryr mig inte. Jag är glad och tillfreds!”
LJUNGQUIST POÄNGSEGER ÖVER KOLLIAS IFRÅGASATT
Denna handlar om dels ringdomarens flata arbete i ringen där Ljungquist tillåts låsa frekvent och länge, i stort sett rakt genom kampen utan åtgärd, av ett flagrant regelbrott. Vidare påpekas det, med tanke på matchens förlopp och det uppenbart ansenliga antal ronder Kollias klart vinner, hur orimliga, för att inte säga rakt ut fel, de domarsiffror två av poängdomarna kom upp med – 98-92 – till Ljungquist var (varmed alltså Kollias endast skulle vunnit två ronder ..!)
Det är naturligtvis högst osannolikt att DPBF ändrar på domslutet, men de borde absolut åtminstone hålla ting om hur man dömer någorlunda fair play. ”Danska domslut” är en alltför vanlig och grovt ful anmärkning på Danmarks i övrigt utomordentligt fina proffsboxning. Detta är ett bra tillfälle att ägna sig åt någon vettig självrannsakan.
Det ska sägas att den ena poängdomaren de facto såg på matchen och kom upp med en acceptabel bedömning på 95-95/oavgjort. Det kan köpas. De flesta, även danska bedömare, hävdar i sak samma åsikt, att matchen var ytterst jämn, och att den kunde gått åt endera hållet. Men de reagerar samtidigt på att domslutet från svenskt håll kallats för ”rån” – det var det inte – utan vare sig Kollias eller Ljunquist korrekt fått segern, hade det varit med mycket smal marginal. Härvid blir dock bedömningen ”98-92” direkt förolämpande, ett flagrant ”Fuck You, i Danmark dömer vi danskt!” Det är den styggelsen som borde korrigeras.
Från danskt håll har det nu, i den efterföljande turbulensen över domslutet, undrats över hur Kabinejad kunnat resa till Danmark utan att kräva en svensk domare på plats (som då på egen hand skulle rättat upp bedömningen) – ungefär som att det var ’självklart’ vänta sig att i Danmark dömer man bort motståndaren..!
Den store danske ’segraren’, Kem Ljungquist, har i efterskott rannsakat sin insats, och sagt i TV och i intervju: ”Jag skulle gärna ha gjort ett bättre arbete. Jag kände av hans slag, men jag kom över det, och jag bryr mig inte. Jag är glad och tillfreds!”