Kontaktad av David Berlin, boxningsagent och f d New York boxningskommissionär och inte minst Otto Wallins manager under många år och tillika god vän, numera bosatt i Israel, med anledning av den legendariske boxningspersonligheten Don Elbaums död kom undertecknad att obevekligen nödgas tackla detta känslomässiga sår ånyo. Vi var båda, David och jag, liksom Anders Holmberg, nuvarande SBF-boss och f d promotor för Pugnus boxningsgalor, nära vän till den på många sätt helt unike Elbaum. När han gick ur tiden, för tre veckor sedan, var ’Johansson’ krasslig, och förmådde inte skriva den dödsruna jag då borde ha ristat samman. Men Don var aldrig en man som lät ogjort vara nog, så klurigt småleende ifrån sin himmel, pockar han på en sista hälsning, och med Holmbergs och Berlins stöd så skapas denna runa.
Don Elbaum var vid sin död 94 år gammal och hade sett allt värt att se i denna tuffa bransch, och hade dessutom gjort en hel del av historien själv. Historierna om honom är legio, från en ungdom som boxare i de lättare viktklasserna – utan större framgångar, men ändå kunde han berätta dråpligt om även dessa bedrifter, inte minst där han var promotor och själv boxade på showerna – till hur man sedan blev huvudsakligen manager, promotor, agent, matchmaker, och detta ofta över halva jordklotet, i en del rätta udda uppdrag; och vi minns honom ju gärna givetvis för hans betydande insats i svensk proffsboxnings comeback, i samarbete med New Sweden och Pugnus (2007-12). Han gillade de lätt udda greppen och satsade ofta fräckt och ibland spektakulärt. Han var tidigt i karriären inblandad i legenderna Willie Pep och Sugar Ray Robinsons avslutande karriär-avsnitt. Den smått hejdlösa historien om Sugar Rays sista match är typisk. Don hade i en vacker gest sparat Sugars sista matchhandskar, och gav på pressmötet efteråt dessa till mästerboxaren, som påtagligt rörd kramade putorna .. tills han försökte prova dem, och det visade sig vara två vänsterhandskar..! Senare sade Dons nära vän, Philadelphia-promotorn och memorabilia-samlaren J Russel Peltz att han skulle betala bra för att få tag i dessa handskar. Elbaums svar var klockrent: ”Jag måste få tag i dem, eller i vart fall ett par som liknar dem!”
Don kom från Cincinatti, Ohio och han började sin karriär däromkring, men han kom efter en hel del jobb i Nevada senare att hamna i New York/New Jersey och avslutade under många år sin (främst) matchmakerbana i Philadelphia, inte minst på legendariska Blue Horizon arena. Det var där han bland andra tog hand om Robert Nordmans amerikanska karriär, och det var där han iscensatte Anders Holmbergs smått häftiga enda, och klockrena, proffsfight! Men under åren hanterade han många stora namn, åtminstone delvis, under deras karriärer: Doyle Baird, Aaron Pryor, Simon Brown, Tony Tubbs, Maurice Blocker för att nämna några, och det var han som startade jätten Nikolay Valuev i USA, och när vi drog igång svensk proffsboxning igen så tog han hit ”Merciless” Ray Mercer, Robert Daniels, Al Cole och introducerade Joey ”Minnesota Ice” Abell. Don Elbaum var den man som hjälpte starta Don King som promotor – ”det är det enda jag ångrar; jag har bett världen om ursäkt för det rätt länge nu” – och han bidrog senare till att öppna proffsboxningen i öst-Europa och var dito en flitig förespråkare för kvinnlig proffs-boxning. Han var inblandad i arrangerande av över tusen proffs-shower. Han var en ytterst färgstark herre, och delvis betraktad som kontroversiell, men han fick till sist ett gediget erkännande, inte minst då han blev invald i Boxing Hall of Fame 2019. ”Jag verkligen älskar boxning”, sa han, ”det är en underbar sjukdom”.
Han är djupt saknad, garanterat av alla som hade äran känna honom. Det finns inga fler som Don Elbaum. Han var unik.
Olof J
Anders Holmberg har tillställt oss ett par foton; ett från USA med David Berlin, Anders, Don & OJ samt Teddy Atlas sittande, och ett från Karlstad med berömde ringdomaren Steve Smoger, Don & Anders. Vilka minnen, och vilka tider!
TILL MINNE AV DEN UNIKE DON ELBAUM
Don Elbaum var vid sin död 94 år gammal och hade sett allt värt att se i denna tuffa bransch, och hade dessutom gjort en hel del av historien själv. Historierna om honom är legio, från en ungdom som boxare i de lättare viktklasserna – utan större framgångar, men ändå kunde han berätta dråpligt om även dessa bedrifter, inte minst där han var promotor och själv boxade på showerna – till hur man sedan blev huvudsakligen manager, promotor, agent, matchmaker, och detta ofta över halva jordklotet, i en del rätta udda uppdrag; och vi minns honom ju gärna givetvis för hans betydande insats i svensk proffsboxnings comeback, i samarbete med New Sweden och Pugnus (2007-12). Han gillade de lätt udda greppen och satsade ofta fräckt och ibland spektakulärt. Han var tidigt i karriären inblandad i legenderna Willie Pep och Sugar Ray Robinsons avslutande karriär-avsnitt. Den smått hejdlösa historien om Sugar Rays sista match är typisk. Don hade i en vacker gest sparat Sugars sista matchhandskar, och gav på pressmötet efteråt dessa till mästerboxaren, som påtagligt rörd kramade putorna .. tills han försökte prova dem, och det visade sig vara två vänsterhandskar..! Senare sade Dons nära vän, Philadelphia-promotorn och memorabilia-samlaren J Russel Peltz att han skulle betala bra för att få tag i dessa handskar. Elbaums svar var klockrent: ”Jag måste få tag i dem, eller i vart fall ett par som liknar dem!”
Don kom från Cincinatti, Ohio och han började sin karriär däromkring, men han kom efter en hel del jobb i Nevada senare att hamna i New York/New Jersey och avslutade under många år sin (främst) matchmakerbana i Philadelphia, inte minst på legendariska Blue Horizon arena. Det var där han bland andra tog hand om Robert Nordmans amerikanska karriär, och det var där han iscensatte Anders Holmbergs smått häftiga enda, och klockrena, proffsfight! Men under åren hanterade han många stora namn, åtminstone delvis, under deras karriärer: Doyle Baird, Aaron Pryor, Simon Brown, Tony Tubbs, Maurice Blocker för att nämna några, och det var han som startade jätten Nikolay Valuev i USA, och när vi drog igång svensk proffsboxning igen så tog han hit ”Merciless” Ray Mercer, Robert Daniels, Al Cole och introducerade Joey ”Minnesota Ice” Abell. Don Elbaum var den man som hjälpte starta Don King som promotor – ”det är det enda jag ångrar; jag har bett världen om ursäkt för det rätt länge nu” – och han bidrog senare till att öppna proffsboxningen i öst-Europa och var dito en flitig förespråkare för kvinnlig proffs-boxning. Han var inblandad i arrangerande av över tusen proffs-shower. Han var en ytterst färgstark herre, och delvis betraktad som kontroversiell, men han fick till sist ett gediget erkännande, inte minst då han blev invald i Boxing Hall of Fame 2019. ”Jag verkligen älskar boxning”, sa han, ”det är en underbar sjukdom”.
Han är djupt saknad, garanterat av alla som hade äran känna honom. Det finns inga fler som Don Elbaum. Han var unik.
Olof J
Anders Holmberg har tillställt oss ett par foton; ett från USA med David Berlin, Anders, Don & OJ samt Teddy Atlas sittande, och ett från Karlstad med berömde ringdomaren Steve Smoger, Don & Anders. Vilka minnen, och vilka tider!