Rapport från Fighting Spirit i Västerås: Mikaela vann WBC-VM! Benja vs Horta i rysare!

nov 10, 2014
admin

Nyhetsbild_143_Mikaela_VMDen massiva boxnings-och musikshowen FIGHTING SPIRIT i Västerås gick av stapeln under lördagskvällen i Rocklundahallen inför drygt 2000 åskådare, och togs emot under dito massivt jubel över hårt framkämpade men idel svenska segrar mellan musik, rap och showinslag. Programmet toppades av Mikaela Laurén i ett jämt och tajt uppgör med polska-amerikanska Aleksandra Magdziak Lopes över tio tuffa ronder om WBC vakanta VM-titel i lätt mellanvikt (super welter). Laurén gjorde en magnifik entré maffigt förd till ringen av Dogge Doggelito och verkade mycket självsäker och fast besluten att äntligen erövra VM, i sitt tredje försök, och denna gång i rätt viktklass. Lopes verkade betydligt mer spänd inför uppgiften, och ”Destiny” gick omedelbart till attack, men det var tjejen från Massachusetts som plockade poängen, skickligt tog sidosteg och kontrade ut svenskan, medan Mikaela missade och rusade förbi. Från tredje ronden fångade hon in Lopes men hamnade då oftast i låsta positioner tätt inpå motståndaren och fick väl lite vettigt uträttat. Det var som om hon ville alltför mycket. Med öppen scoring tillkännagavs ställningen efter 4 ronder med två domare på oavgjord ställning och den tredje med 2 poäng upp för Lopes! Från mittenpartiet visade sig dock svenskan var fysiskt starkast och efter sju ronder hade hon knapp men klar ledning hos två domare men låg alltjämt under hos den tredje. Mikaela ökade trycket hela tiden, hade viss utdelning och slog i ena rondslutet ut amerikanskans tandskydd, men till dels till synes lite tagen av sitt eget tempo parad med att Lopes fick nya krafter kunde den senare på nytt kontra bort ”Destiny” under större parten av de sista två ronderna. När sista gonggongen ljöd signalerade Mikaela med ett stort leende seger, medan Lopes hängde lite med huvudet, anandes och kanske erkännandes nederlag, men det var ingen stor Laurén-seger. Hon har boxats mycket bättre än detta tidigare, exempelvis mot Esther Mashiya i Stockholm, men nu slet och jobbade och arbetade – grovjobbade – hon sig fram till en välförtjänt seger. Hon vann, inte tu tal om annat, men där dock framtiden kommer att kräva mer fullbordade insatser. Domslutet löd på 96-94 (Esa Lehtosaari/FIN), 96-94 (Mikael Höök/SWE) & 95-95 (oavgjort, Przemyslav Moshomansky/POL), varmed den svenska segern skrevs till ”majority decision”. Ringdomare var Anssi Perajoki/FIN, som gjorde ett utmärkt jobb. Med väl segern signerad följde en jubelparad runt ringen och en bra stund efteråt, för den nu av supervisor Malte Müller-Michaelis/WBC nykrönta mästarinnan – synnerligen väl unnat efter 6 år som proffsboxare och en 26 matcher lång karriär att nå hit. Hatten av för en härlig Champion! Detta lämnar lugn och ro för en viss tid framåt, men tuffa försvar väntar i framtiden, främst i raden den ruggiga franska dam som lystrar till namnet Ann-Sophie Mathis.

Den andra huvudmatchen i Fighting Spirit i Västerås utkämpades mellan hemmasonen Benjamin ”Benja” Kalinovic och stentuffe franske veteranen Frank Haroche Horta över 6 tre-minuters ronder, om den udda WPBF Europe-titeln – en faktisk ”uppfinning” av WPBF inför denna kamp, och med dess välsignelse poängdömd av ett svenskt domarteam. Nyhetsbild_144_BenjaminKalinovic och Horta kom att bjuda på en rysare, med den allra bästa match som setts i Sverige under flera år – en liten klassiker, faktiskt! – och den blev både svårbedömd och ruggigt jämn. Ringdomare var Åke Johansson, som skadat ett knä tidigare på kvällen, men nu likväl gjorde ett alldeles utmärkt jobb. Och inte helt lätt, för det tände till grymt mellan herrarna emellanåt! Benja startade vasst i första och hade en fin öppningsrond, men Horta kom starkt (tillbaka) i andra och det var hårfint mellan dem, tredje bjöd på utmärkta passager av svensken men fransmannen hade flest dylika i fjärde – om än Benja landade ett av sina bästa slag i rondslutet – femte var knallhård och även om två domare gav den till Benja och blott en till Horta, så kan ett case göras för fransk rondseger .. och i stort sett det samma sägas om sista ronden. I fem av de sex ronderna var det delade rondsegrar, men sett med franska ögon var det oflyt med den avvikande rösten, så att det hela sammantaget gick i svensk favör, till en knapp men helt klar poängseger. ”Verkligheten” var betydligt jämnare än det nu skrevs ut (59-56, 59-55, 58-56), men det var korrekt en svensk seger. Och därmed bältet till Benjamin Kalinovic. Men framförallt var det en smått fantastisk match. Helt enastående!

Förmatchprogrammet bjöd också på ett flertal thrillers! Debuterande Västeråsgrabbarna Mohammed Saleh och Victor Fabretto hamnade i var sitt mini-krig; den förre mötte franske debutanten Alexandre Giordano, fällde honom för räkning i första och var nära att avgöra men släppte in motståndaren i matchen i andra som han klart förlorade, varefter han dock avgjorde på KO i 3:e! Fabretto mötte en polsk debutant, Przemyslaw Pikulik, och öppnade nervöst men positivt och tog hem inledningen i tuff kamp med en hel del ge och ta, men i tredje gick han på en riktig pärla och stöp i backen, kom upp och redde ut det hela .. och kunde sen boxa hem segern i fjärde, medan alla Västerås-hjärtan föll tillbaka från halsgropen ner på plats igen. Hassan Saku, tillbaka igen efter sitt Europadebacle för ett år sedan, och nu i supermellanvikt, mötte ”gamle” Sverigebekantingen Bartlomiej Grafka (mött Ahlin & Terbunja) och öppnade med en chock – slog ner Grafka tungt och det hela verkade mer eller mindre över, men polacken tragglade sig fram till rondslutet, då han ille ute vid gonggongen, när ringdomare Åke Johansson bröt sig emellan boxarna, både Grafka och herr domare dråsade i golvet, varvid Åke knäckte vänster knä så illa att domarbas Mikael Höök fick hoppa in och fullfölja matchen.Nyhetsbild_145_Åke   Från andra ronden vände dock Grafka på steken, vann knappt andra och borde nog ärligt talat förtjänat tredje också – som han dock inte fick – och tog klart fjärde .. varmed samtliga domare kom upp med 38-37 till Saku. Oavgjort hade varit mer rättvist, men nu blev det till sist en välbehövlig svensk-afrikansk seger. David Loy var tillbaka i ringen efter nästan två år och tog en hyggligt meriterande seger genom att klart – om än taktiskt bristfälligt, han ville på tok för mycket slå ut fransmannen Julien Guibaud-Ribault – boxa hem en poängseger, över en ganska rutinerad man. Och till sist ska konstateras att Island fått en professionell tungviktare, som faktiskt har potential, den mäktiga fura som heter Gunnar Kolbeinn Kristinsson, kallad ”Kolli”, och som här fick slita sig igenom fyra tunga ronder mot Janis Ginters, Lettland och klart tog hem det hela – som debutmatch betraktat var det en ganska krävande uppgift att ta itu med en man som kom med 12 matchers rutin, låt vara med fler förluster än segrar (dock 5 KO-vinster) – och fixa biffen. Det gjorde han, med mersmak.