En av den lätta tungviktens största VM-kungar genom alla tider, Robert Lloyd Foster, gick bort under lördagen i en ålder av 77 år. Han var en av branschens mäktigaste punchers och hans förödande högerslägga tog honom till VM-titeln i lätt tungvikt, då han i maj 1968 slog KO på Dick Tiger och erövrade den på den tiden enda och riktiga titeln (tekniskt sett både WBA/WBC) – en titel han sedan försvarade 14 gånger, vilket då var rekord i titelförsvar, fram tills han abdikerade obesegrad – om titeln/i sin rätta viktklass – i september 1974. Dessa försvar innehöll högprofilerade matcher mot Chris Finnegan, Mike Quarry, Pierre Fourie och inte minst avgörandet med Vincente Rondon, som ju en tid efter Bobs attack mot tungvikts-VM gavs WBA-bältet; Foster återställde ordningen med en vass TKO 2. Oslagbar på sin rätta vikt, kung i lätt tungvikt i över sju år, är han ändå nästan lika mycket känd för sina misslyckade försök i tungvikt. Han föll i ett slags VM-kval ’64 mot Ernie Terrell, han blev utslagen mot Joe Frazier om den senares VM-titel i november ’70, han stoppades av Muhammad Ali om Nord-Amerikanska titeln ’72. I den tyngsta klassen räckte inte hans slagkraft till. Men på 79 kg räknas han som en av de största nånsin.
Efter/och delvis under sin karriär arbetade han som sheriff i Albuquerque i New Mexico, där han bodde större delen av sitt liv; han var dock född i Texas. Han var involverad i boxning in på 2000-talet, var manager för bl a sonen Tony, som han förde till Köpenhamn ’86 för ett möte med Anders ”Lillen” Eklund – den senare vann på KO 2. Bob Foster hade ett record på 56-8-1/46 KO. Han kommer alltid att bli ihågkommen som den långe, smale, hårdslående fighter han var med en fantastisk sejour som VM-kung i lätt tungvikt. R.I.P. Bob Foster.
/OJ
BOB FOSTER DÖD
En av den lätta tungviktens största VM-kungar genom alla tider, Robert Lloyd Foster, gick bort under lördagen i en ålder av 77 år. Han var en av branschens mäktigaste punchers och hans förödande högerslägga tog honom till VM-titeln i lätt tungvikt, då han i maj 1968 slog KO på Dick Tiger och erövrade den på den tiden enda och riktiga titeln (tekniskt sett både WBA/WBC) – en titel han sedan försvarade 14 gånger, vilket då var rekord i titelförsvar, fram tills han abdikerade obesegrad – om titeln/i sin rätta viktklass – i september 1974. Dessa försvar innehöll högprofilerade matcher mot Chris Finnegan, Mike Quarry, Pierre Fourie och inte minst avgörandet med Vincente Rondon, som ju en tid efter Bobs attack mot tungvikts-VM gavs WBA-bältet; Foster återställde ordningen med en vass TKO 2. Oslagbar på sin rätta vikt, kung i lätt tungvikt i över sju år, är han ändå nästan lika mycket känd för sina misslyckade försök i tungvikt. Han föll i ett slags VM-kval ’64 mot Ernie Terrell, han blev utslagen mot Joe Frazier om den senares VM-titel i november ’70, han stoppades av Muhammad Ali om Nord-Amerikanska titeln ’72. I den tyngsta klassen räckte inte hans slagkraft till. Men på 79 kg räknas han som en av de största nånsin.
Efter/och delvis under sin karriär arbetade han som sheriff i Albuquerque i New Mexico, där han bodde större delen av sitt liv; han var dock född i Texas. Han var involverad i boxning in på 2000-talet, var manager för bl a sonen Tony, som han förde till Köpenhamn ’86 för ett möte med Anders ”Lillen” Eklund – den senare vann på KO 2. Bob Foster hade ett record på 56-8-1/46 KO. Han kommer alltid att bli ihågkommen som den långe, smale, hårdslående fighter han var med en fantastisk sejour som VM-kung i lätt tungvikt. R.I.P. Bob Foster.
/OJ