Inför drygt 80.000 sjungande, lyckliga fans i Principality Stadium i Cardiff, Wales lyckades det Anthony ”AJ” Joshua (21-0/20 KO) att boxa hem en klar och odiskutabel seger på poäng över Joseph Parker (24-1/18 KO) och därmed addera WBO-bältet till sina redan tidigare ägda WBA/IBF/IBO-bälten. Till mångas stora förvåning valde Joshua att göra en taktisk fight av det hela och undvek att hamna i våldsamma slagväxlingar, förde matchen konsekvent framåt och arbetade metodiskt bak en stingande hård och frekvent vänsterjabb, medan Parker utnyttjade sin större snabbhet på fötterna att merendels hålla sig undan, men svarade med rappa kontra och var med i fighten men slog alldeles för mycket i luften och kom blott sporadiskt till i de relativt få närkamps-situationer som uppstod för att kunna hota om segern. New Zealändarens kortare räckvidd gjorde att han helt enkelt inte nådde AJ, som med sin distinkta jabb dominerade rond efter rond och träffade med enstaka långa högerslag emellanåt och några vassa uppercuts i insides-lägena. Parker lyckades göra andra ronden jämn och hade en hyggligt bra sekvens i sjätte-till-nionde ronderna, som var jämna med ett par ronder till WBO-kungens fördel. Men det var allt. Mot slutet dominerade AJ tämligen klart och hans poängseger var kassaskåpssäker; den skrevs till 118-110 x 2, 119-109. Ringdomare var italienaren Giuseppe Quartarone, och han gjorde ett mindre bra jobb, bröt in obefogat i flera närkamper och ganska veligt däremellan. Ingen av boxarna var egentligen i någon större fara vid något tillfälle, även om båda träffades av fina enstaka skarpa slag, och Parker var under press mot slutet. Det var inte en match som ”tog eld” någon gång, egentligen. Om Parkers taktik var att vänta på att AJ:s ork skulle ta slut misstog han sig helt; britten var den klart starkare mot slutet.
AJ var mycket lycklig efteråt i ringen med sina fyra VM-bälten: ”Min vänster gjorde jobbet idag; jag gjorde vad jag ämnade, boxade ut honom – han är en bra fighter, men jag bevisade att jag inte bara slår hårt utan kan boxas dessutom. Nu är jag den enade VM-kungen på detta klot. Wilder ..? Han kom inte hit .. men jag säger: let´s get it on! Nej, varför skulle jag behöva åka till USA .. det är slut på att vi ska komma över dit för att få en chans; vi gör allt så mycket bättre här! Han kan pallra sig över hit! Vad som behövs för att besegra honom? Att få in honom i ringen!”
Parker, mycket ödmjuk i nederlaget: ”Jag besegrades idag av en bättre man, en sann Champion. En stor bra man! Jag har mer att lära, det står klart, men jag kommer tillbaka – jag kommer med tiden att vilja ha en retur!”
Den andra stora tungviktsfighten i Principality Stadium, mellan Alexander Povetkin (34-1/24 KO) och väldige David Price (22-5/18 KO) om WBA/I-C & WBO/Int-titlarna blev dramatisk ..! Den halva huvudet kortare Povetkin fick utnyttja sin större snabbhet för att komma inpå Price och landade tidigt några bra slag men britten boxade förvånansvärt samlat och hängde med. I tredje ronden fick Povetkin påpassligt in en vass vänsterkrok som fällde Price, men denne kom lugnt och samlat upp och placerade i rondslutet en egen påpassligt inslagen vänsterkrok som skickade ryssen raglandes bakåt och in i repen, där ringdomare Howard Foster bedömde detta som nedslagning med räkning som följd! I femte ronden klippte så Povetkin in en bra höger mot tinningen som fick Price att helt stumna till och tappa garden, varpå Alexander drev in en vass vänster på käken som golvade britten totalt. KO på tiden 1:02. Efteråt kom Dillian Whyte upp till Povetkin vid ringside och det verkade nästan som man kunde sy ihop ett direkt avgörande VM-kval de två emellan till sommaren, på plats ..!
Den stora galans tredje verkliga mästarmöte var WBA-VM i bantamvikt mellan Ryan Burnett (19-0/9 KO) och venezuelanske utmanaren Yonfrez Parajo (21-3-1/10 KO) vilket blev en match totalt dominerad av den snabbe nordirländaren som i princip tog varenda rond, mycket skickligt men utan avgörande lägen – det visade sig han skadat ena handen, kanske bruten, redan i tredje – men boxade ändå hem en urstyv seger. 120-108 x 2, och udda domslutet 116-112. I en ren ’boxnings-politisk’ aktion har IBF tagit ifrån Burnett sitt bälte, vilket han också har erövrat – och tog på sig i ringen efteråt ihop med WBA-bältet – därför att han inte efterlevde deras order om ett försvar påfunnet medan han var kontraktsbunden av denna match. Sic.
AJ DOMINERADE PARKER TILL KLAR SEGER; POVETKIN PÅ KO .. BURNETT PÅ POÄNG VANN ÖVERTYGANDE
Inför drygt 80.000 sjungande, lyckliga fans i Principality Stadium i Cardiff, Wales lyckades det Anthony ”AJ” Joshua (21-0/20 KO) att boxa hem en klar och odiskutabel seger på poäng över Joseph Parker (24-1/18 KO) och därmed addera WBO-bältet till sina redan tidigare ägda WBA/IBF/IBO-bälten. Till mångas stora förvåning valde Joshua att göra en taktisk fight av det hela och undvek att hamna i våldsamma slagväxlingar, förde matchen konsekvent framåt och arbetade metodiskt bak en stingande hård och frekvent vänsterjabb, medan Parker utnyttjade sin större snabbhet på fötterna att merendels hålla sig undan, men svarade med rappa kontra och var med i fighten men slog alldeles för mycket i luften och kom blott sporadiskt till i de relativt få närkamps-situationer som uppstod för att kunna hota om segern. New Zealändarens kortare räckvidd gjorde att han helt enkelt inte nådde AJ, som med sin distinkta jabb dominerade rond efter rond och träffade med enstaka långa högerslag emellanåt och några vassa uppercuts i insides-lägena. Parker lyckades göra andra ronden jämn och hade en hyggligt bra sekvens i sjätte-till-nionde ronderna, som var jämna med ett par ronder till WBO-kungens fördel. Men det var allt. Mot slutet dominerade AJ tämligen klart och hans poängseger var kassaskåpssäker; den skrevs till 118-110 x 2, 119-109. Ringdomare var italienaren Giuseppe Quartarone, och han gjorde ett mindre bra jobb, bröt in obefogat i flera närkamper och ganska veligt däremellan. Ingen av boxarna var egentligen i någon större fara vid något tillfälle, även om båda träffades av fina enstaka skarpa slag, och Parker var under press mot slutet. Det var inte en match som ”tog eld” någon gång, egentligen. Om Parkers taktik var att vänta på att AJ:s ork skulle ta slut misstog han sig helt; britten var den klart starkare mot slutet.
AJ var mycket lycklig efteråt i ringen med sina fyra VM-bälten: ”Min vänster gjorde jobbet idag; jag gjorde vad jag ämnade, boxade ut honom – han är en bra fighter, men jag bevisade att jag inte bara slår hårt utan kan boxas dessutom. Nu är jag den enade VM-kungen på detta klot. Wilder ..? Han kom inte hit .. men jag säger: let´s get it on! Nej, varför skulle jag behöva åka till USA .. det är slut på att vi ska komma över dit för att få en chans; vi gör allt så mycket bättre här! Han kan pallra sig över hit! Vad som behövs för att besegra honom? Att få in honom i ringen!”
Parker, mycket ödmjuk i nederlaget: ”Jag besegrades idag av en bättre man, en sann Champion. En stor bra man! Jag har mer att lära, det står klart, men jag kommer tillbaka – jag kommer med tiden att vilja ha en retur!”
Den andra stora tungviktsfighten i Principality Stadium, mellan Alexander Povetkin (34-1/24 KO) och väldige David Price (22-5/18 KO) om WBA/I-C & WBO/Int-titlarna blev dramatisk ..! Den halva huvudet kortare Povetkin fick utnyttja sin större snabbhet för att komma inpå Price och landade tidigt några bra slag men britten boxade förvånansvärt samlat och hängde med. I tredje ronden fick Povetkin påpassligt in en vass vänsterkrok som fällde Price, men denne kom lugnt och samlat upp och placerade i rondslutet en egen påpassligt inslagen vänsterkrok som skickade ryssen raglandes bakåt och in i repen, där ringdomare Howard Foster bedömde detta som nedslagning med räkning som följd! I femte ronden klippte så Povetkin in en bra höger mot tinningen som fick Price att helt stumna till och tappa garden, varpå Alexander drev in en vass vänster på käken som golvade britten totalt. KO på tiden 1:02. Efteråt kom Dillian Whyte upp till Povetkin vid ringside och det verkade nästan som man kunde sy ihop ett direkt avgörande VM-kval de två emellan till sommaren, på plats ..!
Den stora galans tredje verkliga mästarmöte var WBA-VM i bantamvikt mellan Ryan Burnett (19-0/9 KO) och venezuelanske utmanaren Yonfrez Parajo (21-3-1/10 KO) vilket blev en match totalt dominerad av den snabbe nordirländaren som i princip tog varenda rond, mycket skickligt men utan avgörande lägen – det visade sig han skadat ena handen, kanske bruten, redan i tredje – men boxade ändå hem en urstyv seger. 120-108 x 2, och udda domslutet 116-112. I en ren ’boxnings-politisk’ aktion har IBF tagit ifrån Burnett sitt bälte, vilket han också har erövrat – och tog på sig i ringen efteråt ihop med WBA-bältet – därför att han inte efterlevde deras order om ett försvar påfunnet medan han var kontraktsbunden av denna match. Sic.