Moldavcuks vs Iwersen
Pokumeiko vs Fabretto
Kamran hållandes isär Lopajevs (ur bild) och Seifkhani
FIGHT LIFE ONE första proffstävling i Tegelbruket i Örebro blev en blixtrande affär, som var avverkad innan publiken hunnit återhämta andan. På pappret var det ett ganska tufft program för tre av de fyra tunga svenskarna på programmet. Den tyngste av dem alla, Johnny Iwersen, fick en man mot sig med tveksamma meriter – eller rättare sagt inga alls – och det visade sig i realiteten vara ett svagt kort. Men i övrigt borde det ha blivit ”strid på kniven” – och blev det i lätta tungviktskampen, men märkligt nog inte i de övriga! Det gick dock hem med hull och hår inför den relativt blygsamma publiken på fem hundra plus personer – som var både fascinerad av massivt svenskt ”raw power” och nöjd med att det gick undan värre. Tävlingen var förlagd med start kl 16 för amatördelen, och med en intensiv tät och vass musik-show av Kodie – promotor Kamran Kabinejads lillebror Kave – i mellanpasset, och därefter med start för proffsen kl 18.15 .. allt för att möjliggöra ett så pass tidigt avslut att publiken skulle kunna hinna hem till Melodifestival och förhoppningsfulla framgångar för Måns Zelmerlöw. Det hanns nu de facto med – i god tid! Amatörprogrammet omfattade sex matcher på olika junior och seniornivå mellan Örebro-elit och ett norskt lag, samt en sjunde match i svenska dameliten: Linnea Molin, Örebro vs Joanna Ekedahl, Dalen. Det gick sådär för Örebro-gänget. ”Norge” var bättre i flertalet kamper och Ekedahl vann, om än knappt, dammatchen. Samtliga matcher, utom den sista, gick med huvudskydd, men då denna – mellan Abel Ibisevic, Örebro och Stian Helgeland, ’Norge’ – var i kategori seniorer A så gick den som reglerna nu säger med bart huvud. Den tog slut efter mindre än en halvminut och en olycklig ihop-skallning som lämnade ett fult jack i Ibisevic panna .. så illa att en fortsättning var omöjlig. NÄR det nu väl var dags för proffsmatcherna så var publiken i stort behov av Örebro-framgångar. De kom i rask takt. Från Stockholm ’importerade’ Marcus Alberts, ena tunga debutanten i Kabinejads trio, ställdes mot 1 match rutinerade (en seger) Ostap Basins från Lettland, i cruiservikt. Och det var en riktigt bra match i två minuter, en tuff styrkemätning, utan markant övertag för någondera, tills Alberts i en strong attack drev in en superb vänster i kroppen, en ”leverträff”, och den tog perfekt –Basins stöp i golvet, gjorde ett tappert försök att ta sig upp men vred sig i plågor ännu medan ringdomare Mikael Höök räknade ut honom. Tid: 1.53 ..! Två matcher rutinerade västeråsaren Victor Fabretto var nästa man uppe, obesegrad .. men nu ställd mot en tämligen tuff uppgift i form av Andrej Pokumeiko (8-8/7 KO) .. Fabretto klarade inte riktigt vikten (vägde in på 81,7 kg och fick böta en tusenlapp till balten, som vägde in korrekt 80,5 kg) men använde nu längd och tyngd bra och tog kommandot, helt obekymrad om Pokumeikos rutin, och knep de båda inledande ronderna på forcering och överlägsen arbetsinsats. Men han låg hela tiden i farozon för baltens vassa kontringar och mitt under en riktigt stark offensiv i tredje rondens avslut gick han på en ’avig’ höger, raglade till och tvangs sätta högernäven i golvet för att kunna räta upp sig. Ringdomare Håkan Sindemark räknade till ”åtta” och Victor tog sig säkert igenom ronden. En poängdomare såg honom leda så klart vid räkningen att han gav balten ronden med blott 10-9 men övriga två följde praxis och gav Pokumeiko den ronden 10-8. DÅ hade vi plötsligt ett helt öppet läge inför den avslutande ronden. Och den blev spännande, men Fabretto gjorde vad han skulle, höll huvudet kallt, och pressade fram en snygg avslutningsomgång, som bärgade segern: 39-37, 38-37 x 2. Det var riktigt bra gjort och en skarp seger av Victor! Massive, 108,5 kg tunge, vältrimmade och grant byggde Johnny ”Hammer” Iwarsson gjorde en mäktig entré, och redan där var motståndaren Roman Moldavcuks (93,7 kg) knäckt. I själva verket blev han nog det redan på invägningen, där han märkbart bleknade, ställd öga mot öga med Johnny. Moldavcuks är i sanning inget ess i branschen, och hans proffserfarenhet var före kamp bra nära lika med noll – han hade ett helt intetsägande nederlag i ”rutin” – men den svenske besten har ju begränsad amatörerfarenhet och förvisso internationella framgångar i thai- och kickboxning, men är ju helt ’grön’ i dessa sammanhang. Moldavcuks bör dock byta till en annan karriär – han har inte i detta gamet att göra. Iwersen tog kommandot direkt och hade balten skräckslagen efter första slaget. Han tog mer eller mindre tjuvräkning efter 17 sekunder, gick på en skaplig träff och ner igen efter 34 sekunder och flydde undan tills träffad av en serie, där inget slag var en ren träff .. det tog på gard och halvträff genom, och gick ner – och dömdes ut av ringdomare Åke Johansson – KO – men egentligen på tre nedslagningar. Pezhman Seifkhani, 104,4 kg och med en riktigt fin amatörkarriär bakom sig, men det var för fyra år sedan, kom nu tillbaka till ringen och en på pappret mäkta tuff uppgift, så pass tuff att PK först tvekade ge okej – men efter närmade studie av balten gavs klartecken – då Oleg Lopajevs (rec: 9-12-1/8KO; invägd på 97 kg) förvisso har en jämförelsevis massiv rutin, men han är ingen blivande mästare och har en ganska typisk sämre journeyman-profil .. men det var likväl en verkligt tuff debut-uppgift. Redan på invägningen gjorde dock Pezhman en psykologiskt stark entré och förbluffade Lopajevs, som visserligen log åt den till synes lätt övertände svensken, men efteråt fick han något bekymrat i blicken. Han kom först in i ringen och verkade då cool, men redan efter första massiva attacken tappade han nerverna. Han mer pressades än slogs omkull och tog räkning efter 34 sekunder, försökte sedan .. lite desperat .. slå tillbaka, men helt resultatlöst och nu träffad rätt skapligt gick han ner igen på 1.04 och på nytt, men då mer under press än illa slagen, vid 1.40. Ringdomare Höök dömde KO, utan räkning. Det gick undan värre! Och där var allt slut – men i ett crescendo av Örebro-firande! Samtliga proffs gjorde det starkaste av intryck och skapade en succé för Kabinejad & Co. Folk var ypperligt happy runt ringen en lång god stund efter tävlingens slut, svenskgänget firades högljutt medan ett ganska moloket baltgäng såg svårligen nedslagna ut. Oleg Lopajevs satt alldeles ensam i ett hörn och såg ut som sju svåra år drabbat honom, säkerligen mycket besviken på sin egen insats och samtidigt undrandes vad som hände. Och svenska ledningen undrade: hur fåglarna matchar man Pezhman efter det här?
Blixtrande tungviktsboxning i Örebro
Moldavcuks vs Iwersen
Pokumeiko vs Fabretto
Kamran hållandes isär Lopajevs (ur bild) och Seifkhani
FIGHT LIFE ONE första proffstävling i Tegelbruket i Örebro blev en blixtrande affär, som var avverkad innan publiken hunnit återhämta andan. På pappret var det ett ganska tufft program för tre av de fyra tunga svenskarna på programmet. Den tyngste av dem alla, Johnny Iwersen, fick en man mot sig med tveksamma meriter – eller rättare sagt inga alls – och det visade sig i realiteten vara ett svagt kort. Men i övrigt borde det ha blivit ”strid på kniven” – och blev det i lätta tungviktskampen, men märkligt nog inte i de övriga! Det gick dock hem med hull och hår inför den relativt blygsamma publiken på fem hundra plus personer – som var både fascinerad av massivt svenskt ”raw power” och nöjd med att det gick undan värre. Tävlingen var förlagd med start kl 16 för amatördelen, och med en intensiv tät och vass musik-show av Kodie – promotor Kamran Kabinejads lillebror Kave – i mellanpasset, och därefter med start för proffsen kl 18.15 .. allt för att möjliggöra ett så pass tidigt avslut att publiken skulle kunna hinna hem till Melodifestival och förhoppningsfulla framgångar för Måns Zelmerlöw. Det hanns nu de facto med – i god tid! Amatörprogrammet omfattade sex matcher på olika junior och seniornivå mellan Örebro-elit och ett norskt lag, samt en sjunde match i svenska dameliten: Linnea Molin, Örebro vs Joanna Ekedahl, Dalen. Det gick sådär för Örebro-gänget. ”Norge” var bättre i flertalet kamper och Ekedahl vann, om än knappt, dammatchen. Samtliga matcher, utom den sista, gick med huvudskydd, men då denna – mellan Abel Ibisevic, Örebro och Stian Helgeland, ’Norge’ – var i kategori seniorer A så gick den som reglerna nu säger med bart huvud. Den tog slut efter mindre än en halvminut och en olycklig ihop-skallning som lämnade ett fult jack i Ibisevic panna .. så illa att en fortsättning var omöjlig. NÄR det nu väl var dags för proffsmatcherna så var publiken i stort behov av Örebro-framgångar. De kom i rask takt. Från Stockholm ’importerade’ Marcus Alberts, ena tunga debutanten i Kabinejads trio, ställdes mot 1 match rutinerade (en seger) Ostap Basins från Lettland, i cruiservikt. Och det var en riktigt bra match i två minuter, en tuff styrkemätning, utan markant övertag för någondera, tills Alberts i en strong attack drev in en superb vänster i kroppen, en ”leverträff”, och den tog perfekt –Basins stöp i golvet, gjorde ett tappert försök att ta sig upp men vred sig i plågor ännu medan ringdomare Mikael Höök räknade ut honom. Tid: 1.53 ..! Två matcher rutinerade västeråsaren Victor Fabretto var nästa man uppe, obesegrad .. men nu ställd mot en tämligen tuff uppgift i form av Andrej Pokumeiko (8-8/7 KO) .. Fabretto klarade inte riktigt vikten (vägde in på 81,7 kg och fick böta en tusenlapp till balten, som vägde in korrekt 80,5 kg) men använde nu längd och tyngd bra och tog kommandot, helt obekymrad om Pokumeikos rutin, och knep de båda inledande ronderna på forcering och överlägsen arbetsinsats. Men han låg hela tiden i farozon för baltens vassa kontringar och mitt under en riktigt stark offensiv i tredje rondens avslut gick han på en ’avig’ höger, raglade till och tvangs sätta högernäven i golvet för att kunna räta upp sig. Ringdomare Håkan Sindemark räknade till ”åtta” och Victor tog sig säkert igenom ronden. En poängdomare såg honom leda så klart vid räkningen att han gav balten ronden med blott 10-9 men övriga två följde praxis och gav Pokumeiko den ronden 10-8. DÅ hade vi plötsligt ett helt öppet läge inför den avslutande ronden. Och den blev spännande, men Fabretto gjorde vad han skulle, höll huvudet kallt, och pressade fram en snygg avslutningsomgång, som bärgade segern: 39-37, 38-37 x 2. Det var riktigt bra gjort och en skarp seger av Victor! Massive, 108,5 kg tunge, vältrimmade och grant byggde Johnny ”Hammer” Iwarsson gjorde en mäktig entré, och redan där var motståndaren Roman Moldavcuks (93,7 kg) knäckt. I själva verket blev han nog det redan på invägningen, där han märkbart bleknade, ställd öga mot öga med Johnny. Moldavcuks är i sanning inget ess i branschen, och hans proffserfarenhet var före kamp bra nära lika med noll – han hade ett helt intetsägande nederlag i ”rutin” – men den svenske besten har ju begränsad amatörerfarenhet och förvisso internationella framgångar i thai- och kickboxning, men är ju helt ’grön’ i dessa sammanhang. Moldavcuks bör dock byta till en annan karriär – han har inte i detta gamet att göra. Iwersen tog kommandot direkt och hade balten skräckslagen efter första slaget. Han tog mer eller mindre tjuvräkning efter 17 sekunder, gick på en skaplig träff och ner igen efter 34 sekunder och flydde undan tills träffad av en serie, där inget slag var en ren träff .. det tog på gard och halvträff genom, och gick ner – och dömdes ut av ringdomare Åke Johansson – KO – men egentligen på tre nedslagningar. Pezhman Seifkhani, 104,4 kg och med en riktigt fin amatörkarriär bakom sig, men det var för fyra år sedan, kom nu tillbaka till ringen och en på pappret mäkta tuff uppgift, så pass tuff att PK först tvekade ge okej – men efter närmade studie av balten gavs klartecken – då Oleg Lopajevs (rec: 9-12-1/8KO; invägd på 97 kg) förvisso har en jämförelsevis massiv rutin, men han är ingen blivande mästare och har en ganska typisk sämre journeyman-profil .. men det var likväl en verkligt tuff debut-uppgift. Redan på invägningen gjorde dock Pezhman en psykologiskt stark entré och förbluffade Lopajevs, som visserligen log åt den till synes lätt övertände svensken, men efteråt fick han något bekymrat i blicken. Han kom först in i ringen och verkade då cool, men redan efter första massiva attacken tappade han nerverna. Han mer pressades än slogs omkull och tog räkning efter 34 sekunder, försökte sedan .. lite desperat .. slå tillbaka, men helt resultatlöst och nu träffad rätt skapligt gick han ner igen på 1.04 och på nytt, men då mer under press än illa slagen, vid 1.40. Ringdomare Höök dömde KO, utan räkning. Det gick undan värre! Och där var allt slut – men i ett crescendo av Örebro-firande! Samtliga proffs gjorde det starkaste av intryck och skapade en succé för Kabinejad & Co. Folk var ypperligt happy runt ringen en lång god stund efter tävlingens slut, svenskgänget firades högljutt medan ett ganska moloket baltgäng såg svårligen nedslagna ut. Oleg Lopajevs satt alldeles ensam i ett hörn och såg ut som sju svåra år drabbat honom, säkerligen mycket besviken på sin egen insats och samtidigt undrandes vad som hände. Och svenska ledningen undrade: hur fåglarna matchar man Pezhman efter det här?