Proffsboxning återvände till Johanneshovs islada på lördagen efter 49 år sedan sist – då var det Bosse Pettersson och Buster Mathis i huvudrollerna med Ingo & Bertil Knutsson som promotorer – och det blev en ganska så häftig tävling med ett antal ruggiga och spännande scenarion under kvällens gång.
Alltsammans avslutades med ett ”blodbad” i IBO/International-titelfighten mellan Erik Skoglund och Ryno Liebenberg. Det var väntat att detta skulle kunna bli en gruffig och rå fight men allt blodflöde kom utanpå beräkningen. Och gjorde det hela än mer dramatiskt. Det började redan i andra ronden med att Ryno sprack över vänster ögonbryn och en rännil blod rann utmed hans kind. Med ett nog så effektivt hörnjobb fick man hyggligt stopp på blodet, men allteftersom bucklades Liebenberg redan från start buckliga fysionomi till än mer. I sjätte ronden sprack Erik upp med ett cut i ögonvrån till högerögat, och även om blodet rann fritt så satt dock cutet på ett inte alltför farligt ställe och det hela kunde fortsätta. Ringdomare Håkan Sindemark dömde cutet som uppkommit av ett jyste slag varför det nu blev ytterst viktigt att Skoglund kunde kriga sig igenom bekymren, för vid ett stopp så hade sydafrikanen vunnit på TKO. Det blev ruffigt och ytterst slitsamt, starkt tempo rakt igenom men märkt av låsningar, slag i låsta lägen och en mängd skallningar. Erik slog de facto ner Liebenberg i elfte ronden, men Ryno lyckades få tag om Eriks underdel och drog ner honom varpå Sindemark viftade bort nedslagningen. Svensken byggde dock en knapp men klar poängledning, som han sedan höll in i ”mål”- han vann med 117-111 x 2, 115-113 och utropades till ny IBO/International Champion!
Nu behöver det lappas och lagas lite. Vila över sommaren och sen ny start i augusti/september. Det samma gäller några av de andra svenska kämparna. Suveräna stjärnan Oscar Ahlin hamnade i en taktisk och klurig match, där hans motståndare Patrick Mendy – som helt uppenbart gjort sin ”hemläxa” noga – smart såg till att ligga på lång distans, där Oscar inte fick mycket uträttat, eller kloss an, så tätt inpå att Oscar fick noll utrymme att agera – och ’aldrig’ hamna på halvdistans, där Oscar är extremt farlig. Ahlin hade flera bra sessioner, framförallt fjärde, femte och sjätte ronderna, men för få i jämförelse, och över hela distansen på åtta ronder kom han till korta den här gången; förlust med 76-77, 75-78, 74-79.
Det blev också förlust, om än mer knapp, för Angelique Hernandez i galans upptakt, där hon föll med ett uddapoäng mot Karina Kopinska – ”svensk-döderska” som tidigare besegrat Anna Donatella Hultin – och som nu med vikt och rutin på sin sida kunde norpa en poängseger efter en rivig och riktigt bra match. Poängdomare Sindemark hade svenskan segrare med 39-37, medan övriga två domare Andreas Stenberg (38-39) och Gudjon Vilhelm (37-39) hade polskan som vinnare. Det var snubblande nära ett oavgjort domslut.
Daniel Hartvig, obesegrad göteborgare (7-0 inför start) drabbade samman med dito obesegrade Nika Gvajava (6-0/6 KO) från Georgien och hamnade i en hemsk upptaktsrond, där han slogs groggy gång på gång och Gvajava visade vilken puncher han är, men som den magnifike tuffing Hartvig är kom han tillbaka, kämpade sig in i matchen under en ruggig andra rond – det var action som fick nackhåren resa sig – och tog över i tredje och fjärde i den ruggigaste match som gått i Sverige sedan proffsen kom tillbaka. Hartvig har ofta gett oss ’visioner’ av en ung Bosse Högberg, och detta ”krig” var på många vis passande i Hovet, där ju för femtio år sedan Högberg och Sandro Mazzinghi bjöd på det värsta man sett i det här landet! Nu var det bara en 4-rondare (tänkt 6:a men inte beviljad den längre distansen) och det var nästan ’skönt’ .. matchen dömdes oavgjord, då två av domarna hade 38-38 – den tredje hade Hartvig segrare 39-37. Men efter skräcköppningen var ”Danne” efteråt inte vacker att skåda, med igenmurat öga på ena sidan och cut på den andra!
Patricia Berghult vann relativt enkelt sin match mot bosniska Katarina Vistica, en klar poängseger, och i sin comeback gjorde Klara Svensson en riktigt stark insats – snyggt och effektivt boxade hon ut Lucia Morelli över åtta ronder, var aldrig riktigt hotad och såg mycket stark och vass ut – ett gediget och bra jobb: Domarsiffrorna: 79-73 x 2, 80-72.
Otto Wallin, 104 kg tung, kom upp mot nästan tio kilo tyngre Irineu Beatu Costa Junior från Brasilien och den således nertrimmade svensken var helt klart ”on” denna kväll. Costa Junior har blandat bra och dåliga insatser senaste åren men har en mycket stark KO-procent och är farlig. Svensken öppnade snyggt, boxade bra på distans ifrån sin south paw-gard och klippte redan efter 54 sekunder in en vänster som brassen gick i golvet för .. den var inte märkvärdig och Costa Junior tog sig upp, men den vänster som satt minuten efteråt var desto bättre – och nu var det med nöd Costa junior tog sig upp och fick fortsätta för ringdomare Åke Johansson. Två gånger till i andra gick brassen ner, den andra av de nedslagningarna var vass, men väl på benen återstod då blott sekunder av ronden för Irineu att ta sig igenom. 35 sekunder in på tredje ronden gick han på en ny fet smäll och landade rak lång på rygg, varvid Åke helt sonika – och korrekt – bröt matchen direkt! En riktigt bra insats av Wallin.
Mikaela Laurén försvarade sin WBC-VM-titel i lätt mellanvikt mot Ivana Habazin, och det blev snabbt uppenbart att detta var ’ingen match’ – ”Destiny” kom ut som en kvinna med ett uppdrag och körde rakt över kroatiskan och hon hade inte mycket att svara med. I andra ronden blev Ivana hårt manglad, och där gav till och med två av domarna den ronden till Laurén med 10-8 ..! I tredje kom Habazin snabbt under ny press och tog stryk, vacklade till sist bakåt klart skakad och på väg ner, då ringdomare Jürgen Langos bröt in emellan dem och stoppade fighten på TKO 3, tid 1:55.
Vid introt hade Klara Svensson kommit upp i Habazins ringhörna – och efter matchen tog Mikaela micken och ”called her out”/utmanade henne på kamp. De två hamnade bara några minuter senare i arena-studion och tog upp ordbytet mitt framför TV-kamerorna – den ’stackars’ Anthony Yigit blev sittandes mellan dem och såg lätt lidande ut – men det är bäddat för en showdown de två emellan, fast då måste Mikaela ner i weltervikt .. och Klara komma upp dit. Båda vill ha fighten!
Måhända nästa stora tävling.
BLODIGT AVSLUT PÅ UTMÄRKT GALA I HOVET
Proffsboxning återvände till Johanneshovs islada på lördagen efter 49 år sedan sist – då var det Bosse Pettersson och Buster Mathis i huvudrollerna med Ingo & Bertil Knutsson som promotorer – och det blev en ganska så häftig tävling med ett antal ruggiga och spännande scenarion under kvällens gång.
Alltsammans avslutades med ett ”blodbad” i IBO/International-titelfighten mellan Erik Skoglund och Ryno Liebenberg. Det var väntat att detta skulle kunna bli en gruffig och rå fight men allt blodflöde kom utanpå beräkningen. Och gjorde det hela än mer dramatiskt. Det började redan i andra ronden med att Ryno sprack över vänster ögonbryn och en rännil blod rann utmed hans kind. Med ett nog så effektivt hörnjobb fick man hyggligt stopp på blodet, men allteftersom bucklades Liebenberg redan från start buckliga fysionomi till än mer. I sjätte ronden sprack Erik upp med ett cut i ögonvrån till högerögat, och även om blodet rann fritt så satt dock cutet på ett inte alltför farligt ställe och det hela kunde fortsätta. Ringdomare Håkan Sindemark dömde cutet som uppkommit av ett jyste slag varför det nu blev ytterst viktigt att Skoglund kunde kriga sig igenom bekymren, för vid ett stopp så hade sydafrikanen vunnit på TKO. Det blev ruffigt och ytterst slitsamt, starkt tempo rakt igenom men märkt av låsningar, slag i låsta lägen och en mängd skallningar. Erik slog de facto ner Liebenberg i elfte ronden, men Ryno lyckades få tag om Eriks underdel och drog ner honom varpå Sindemark viftade bort nedslagningen. Svensken byggde dock en knapp men klar poängledning, som han sedan höll in i ”mål”- han vann med 117-111 x 2, 115-113 och utropades till ny IBO/International Champion!
Nu behöver det lappas och lagas lite. Vila över sommaren och sen ny start i augusti/september. Det samma gäller några av de andra svenska kämparna. Suveräna stjärnan Oscar Ahlin hamnade i en taktisk och klurig match, där hans motståndare Patrick Mendy – som helt uppenbart gjort sin ”hemläxa” noga – smart såg till att ligga på lång distans, där Oscar inte fick mycket uträttat, eller kloss an, så tätt inpå att Oscar fick noll utrymme att agera – och ’aldrig’ hamna på halvdistans, där Oscar är extremt farlig. Ahlin hade flera bra sessioner, framförallt fjärde, femte och sjätte ronderna, men för få i jämförelse, och över hela distansen på åtta ronder kom han till korta den här gången; förlust med 76-77, 75-78, 74-79.
Det blev också förlust, om än mer knapp, för Angelique Hernandez i galans upptakt, där hon föll med ett uddapoäng mot Karina Kopinska – ”svensk-döderska” som tidigare besegrat Anna Donatella Hultin – och som nu med vikt och rutin på sin sida kunde norpa en poängseger efter en rivig och riktigt bra match. Poängdomare Sindemark hade svenskan segrare med 39-37, medan övriga två domare Andreas Stenberg (38-39) och Gudjon Vilhelm (37-39) hade polskan som vinnare. Det var snubblande nära ett oavgjort domslut.
Daniel Hartvig, obesegrad göteborgare (7-0 inför start) drabbade samman med dito obesegrade Nika Gvajava (6-0/6 KO) från Georgien och hamnade i en hemsk upptaktsrond, där han slogs groggy gång på gång och Gvajava visade vilken puncher han är, men som den magnifike tuffing Hartvig är kom han tillbaka, kämpade sig in i matchen under en ruggig andra rond – det var action som fick nackhåren resa sig – och tog över i tredje och fjärde i den ruggigaste match som gått i Sverige sedan proffsen kom tillbaka. Hartvig har ofta gett oss ’visioner’ av en ung Bosse Högberg, och detta ”krig” var på många vis passande i Hovet, där ju för femtio år sedan Högberg och Sandro Mazzinghi bjöd på det värsta man sett i det här landet! Nu var det bara en 4-rondare (tänkt 6:a men inte beviljad den längre distansen) och det var nästan ’skönt’ .. matchen dömdes oavgjord, då två av domarna hade 38-38 – den tredje hade Hartvig segrare 39-37. Men efter skräcköppningen var ”Danne” efteråt inte vacker att skåda, med igenmurat öga på ena sidan och cut på den andra!
Patricia Berghult vann relativt enkelt sin match mot bosniska Katarina Vistica, en klar poängseger, och i sin comeback gjorde Klara Svensson en riktigt stark insats – snyggt och effektivt boxade hon ut Lucia Morelli över åtta ronder, var aldrig riktigt hotad och såg mycket stark och vass ut – ett gediget och bra jobb: Domarsiffrorna: 79-73 x 2, 80-72.
Otto Wallin, 104 kg tung, kom upp mot nästan tio kilo tyngre Irineu Beatu Costa Junior från Brasilien och den således nertrimmade svensken var helt klart ”on” denna kväll. Costa Junior har blandat bra och dåliga insatser senaste åren men har en mycket stark KO-procent och är farlig. Svensken öppnade snyggt, boxade bra på distans ifrån sin south paw-gard och klippte redan efter 54 sekunder in en vänster som brassen gick i golvet för .. den var inte märkvärdig och Costa Junior tog sig upp, men den vänster som satt minuten efteråt var desto bättre – och nu var det med nöd Costa junior tog sig upp och fick fortsätta för ringdomare Åke Johansson. Två gånger till i andra gick brassen ner, den andra av de nedslagningarna var vass, men väl på benen återstod då blott sekunder av ronden för Irineu att ta sig igenom. 35 sekunder in på tredje ronden gick han på en ny fet smäll och landade rak lång på rygg, varvid Åke helt sonika – och korrekt – bröt matchen direkt! En riktigt bra insats av Wallin.
Mikaela Laurén försvarade sin WBC-VM-titel i lätt mellanvikt mot Ivana Habazin, och det blev snabbt uppenbart att detta var ’ingen match’ – ”Destiny” kom ut som en kvinna med ett uppdrag och körde rakt över kroatiskan och hon hade inte mycket att svara med. I andra ronden blev Ivana hårt manglad, och där gav till och med två av domarna den ronden till Laurén med 10-8 ..! I tredje kom Habazin snabbt under ny press och tog stryk, vacklade till sist bakåt klart skakad och på väg ner, då ringdomare Jürgen Langos bröt in emellan dem och stoppade fighten på TKO 3, tid 1:55.
Vid introt hade Klara Svensson kommit upp i Habazins ringhörna – och efter matchen tog Mikaela micken och ”called her out”/utmanade henne på kamp. De två hamnade bara några minuter senare i arena-studion och tog upp ordbytet mitt framför TV-kamerorna – den ’stackars’ Anthony Yigit blev sittandes mellan dem och såg lätt lidande ut – men det är bäddat för en showdown de två emellan, fast då måste Mikaela ner i weltervikt .. och Klara komma upp dit. Båda vill ha fighten!
Måhända nästa stora tävling.