Det var ett färgstarkt gäng debutanter och två något mer rutinerade boxare i det svensk-gäng som levererade vad som ’lovats’ inför tvåhundra åskådare – ”knök-fullt” – i Haninge Boxing Gym på lördags eftermiddag / kväll – och faktiskt kom ut ur tävlingen med idel segrar .. samtliga sju vann!
I ärlighetens namn skall sägas att ett par av matcherna inte nådde högre klass, men fem av dem var riktigt god underhållning och härlig fight och publiken fick god valuta för biljett-entrén och stödde högljutt hela hemmagänget, vare sig det handlade om Jönköpings-, Västerås-, Sundsvall/Timrå-, Katrineholms-boxare eller de två avslutande Stockholms-grabbar som naturligt nog drog ner mest jubel! Promotor Fernström kunde på det hela taget vara ganska nöjd med kvällen – och detta andra ”Rising Stars”-arrangemang lovar tveklöst mer för framtiden.
Tävlingen inleddes med dammatch i supermellanvikt – vår för närvarande tyngsta dam-klass – över 4 ronder (à två minuter) mellan debuterande Västerås-tjejen Elin Cederroos och Sanja Ostojic från Bosnien Hercegovina, vilket visade sig bli en ruggigt tuff match, där Balkan-tjejen överraskade Elin med en stentuff öppning, som svenskan mödosamt tog sig över och sedan kämpade sig till ett ytterst knappt övertag i slutet av rond 1. Sen fortsatte det i samma tuffa stil från båda, men successivt slet sig Cederroos till ett överläge och i tredje ronden började hon köra slut på Ostojic. Det var mycket ge och ta och fortsatt hård kamp in i slutminuten, då BIH-tjejen inte längre förmådde freda sig, och när hon helt kroknade och på väg att gå ner bröt ringdomare Håkan Sindemark påpassligt och helt korrekt in och stoppade matchen på tiden 1:43 .. TKO 4 .. och en grymt tuff debut för Elin men också succé till sist!
Nästa match blev snabbt en ensidig överkörning, där fem kilo tyngre Simon Engström, Katrineholm gjorde processen kort med Nedzad Dzinovic från Bosnien Hercegovina, där den senare öppnade all right men debuterande Simon snabbt gick loss på motståndarens kropp och strax hade ett solitt övertag och sänkte honom för räkning efter en dryg minut. Dzinovic kom nödtorftigt upp, men under stress och ringdomare Åke Johansson räknade ut honom, på tiden 1:18. Katrineholms-profilen Engström är sin stads första proffsboxare och efter denna rungande start på proffskarriären torde nu planerna på en proffsgala på Simons hemmaplan till hösten mycket väl kunna bli av.
Tredje kampen var måhända tävlingens allra bästa – det blev en riktigt bra fight mellan Jönköpings Sander Lauritsen i sin andra proffsstart mot lika tuffe ungraren David Kis (1-3-1), där de två dammade in i varann som verkliga gladiatorer, och båda snabbt visade prov på hög klass och verkligt tuff boxning .. Lauritsen var rakt igenom snäppet vassare, tog första knappt men klart, andra ännu lite klarare, och hade sedan sin man ”på gaffeln” i tredje och bra nära på väg ner, men Kis smet i sista sekund ur svåra underlägen och med en ”gummimjuk” överkropp lyckades han tänja sig bort från KO-slaget – det var inte mycket låsningar, utan ren, tuff fight – och känslan var nog att loppet skulle vara kört för Kis i fjärde och sista. Märkligt nog kom han dock då tillbaka, och det visade sig att Sander varit förkyld i fjorton dagar under uppladdningen, och nu tog det ut sin rätt, varför det blev strid om segern in i det sista. Lauritsen fick dock med sig även avslutningen på sina renare träffar – och tog en härlig, bejublad poängseger med 40-36 x 3 ..!
Rocco Wadell gjorde sin proffsdebut i nästa match mot fyra matcher (2-2/2 KO) rutinerade Benjamin Skender från BIH, en ”cutie” till motståndare, som med en blandning av spex, udda ’moves’ och vilda swingar – inte utan framgång – ställde till det för ex-Timrå-boxaren mellan varven, men Rocco stod för det renare jobbet och arbetade hem de två inledande ronderna knappt men klart på poäng och etablerade ett övertag, som i tredje ronden resulterade i ett par fina attacker varvid han efter halva ronden sänkte Skender med en tvåhänt serie .. och när han kom upp under räkningen signalerade han ”nog” inför ringdomare Åke Johansson, som då bröt – TKO på 1:42. En skarp debut av Rocco Wadell – som har ny match redan om två veckor i Sundsvall!
Den ’teoretiska’ huvudmatchen gick mellan Mohammed Saleh (5-0/2 KO inför start) från Västerås och Temur Gasviani (2-1/1 KO) från Georgien, där den senare visade sig vara en ganska ’cool’ gosse som inte bara redde ut Salehs första excellenta och ruggigt effektiva öppning utan sedan kunde svara ganska smart dessutom – han hade dock ingen större slagkraft, och ansatt som han var brast han en del i sina desperata kontra i precision också – och lyckades boxa sig igenom alla fyra ronderna och ta sig till domslut, vilket han dock inte hade mycket att hämta i. Saleh gjorde en genomgående skicklig insats och dominerade alla ronderna – vann 40-36 x 3 – och torde nu vara färdigboxad på 4-rondersnivån.
Ahmed Rossi, inför hemmapublik, stod för en succé-debut, då han i kvällens sjätte match kom in mot dito debuterande Almir Skrijelj från Montenegro – som dock gjort en mer omfattande och god amatörkarriär än Rossi – och tog kommandot från ”go” och likt en hyperfarlig ”Tyson” gick på jakt efter sin man, och det var bara Skrijeljs defensiva skicklighet som höll honom undan golvningar i de inledande ronderna, fram tills slutet av andra, då han kort tvangs ta räkning sittande i repen, men musten sögs successivt ur Balkan-grabben och han började rädda sig med att ’tappa’ tandskyddet, blev varnad för det i början av tredje och gick kort därefter ner igen, träffad av tunga krokar .. och när han väl kom på benen igen fanns inte mer att ge – Åke J bröt matchen på TKO 3, tid: 0:58.
Avslutningen på tävlingen blev dessvärre lite av en fars, då Tristan Khisanishvili från Georgien visade sig vara 10 cm kortare än de inrapporterade 186 cm i längd och han klarade sig med nöd viktmässigt över lätta tungvikten – matchen var satt på ’catchweight’ 84 kg .. och det vägde debuterande Robin Safar, som dessutom är en fullvuxen man på den vikten, varför de två såg mycket omaka ut i ringen. Tristan hade förvisso 12 proffsmatcher att falla tillbaka på (blandad record 4-3-5/1 KO) men det hjälpte honom ’nada’ när Robins första raka stöt skickade honom en meter bakåt och därefter var han en ’vante’ i Safars händer. Stockholmsgrabben gjorde en skarp entré iförd en Vendetta-mask, och det verkade nästan som det skrämde ’fighten’ ur georgiern, som kom under konstant press, fick en stående räkning hängades mot repen och under ny press räknades på på nytt av Håkan Sindemark – och därpå ’räddad’ från mer smörj på tiden 2:46. Det var aldrig nån fight. Borde faktiskt aldrig blivit någon. Det är dock inte Robin Safars fel – han gjorde det han skulle, och det gjorde han bra.
Den matchningsplumpen skall dock inte förta en i övrigt mestadels riktigt bra tävling. Och ett riktigt färgstarkt nytt svenskt boxar-gäng på ”g”.
FÄRGSTARKT SVENSKGÄNG TOG IDEL SEGRAR I HANINGE
Det var ett färgstarkt gäng debutanter och två något mer rutinerade boxare i det svensk-gäng som levererade vad som ’lovats’ inför tvåhundra åskådare – ”knök-fullt” – i Haninge Boxing Gym på lördags eftermiddag / kväll – och faktiskt kom ut ur tävlingen med idel segrar .. samtliga sju vann!
I ärlighetens namn skall sägas att ett par av matcherna inte nådde högre klass, men fem av dem var riktigt god underhållning och härlig fight och publiken fick god valuta för biljett-entrén och stödde högljutt hela hemmagänget, vare sig det handlade om Jönköpings-, Västerås-, Sundsvall/Timrå-, Katrineholms-boxare eller de två avslutande Stockholms-grabbar som naturligt nog drog ner mest jubel! Promotor Fernström kunde på det hela taget vara ganska nöjd med kvällen – och detta andra ”Rising Stars”-arrangemang lovar tveklöst mer för framtiden.
Tävlingen inleddes med dammatch i supermellanvikt – vår för närvarande tyngsta dam-klass – över 4 ronder (à två minuter) mellan debuterande Västerås-tjejen Elin Cederroos och Sanja Ostojic från Bosnien Hercegovina, vilket visade sig bli en ruggigt tuff match, där Balkan-tjejen överraskade Elin med en stentuff öppning, som svenskan mödosamt tog sig över och sedan kämpade sig till ett ytterst knappt övertag i slutet av rond 1. Sen fortsatte det i samma tuffa stil från båda, men successivt slet sig Cederroos till ett överläge och i tredje ronden började hon köra slut på Ostojic. Det var mycket ge och ta och fortsatt hård kamp in i slutminuten, då BIH-tjejen inte längre förmådde freda sig, och när hon helt kroknade och på väg att gå ner bröt ringdomare Håkan Sindemark påpassligt och helt korrekt in och stoppade matchen på tiden 1:43 .. TKO 4 .. och en grymt tuff debut för Elin men också succé till sist!
Nästa match blev snabbt en ensidig överkörning, där fem kilo tyngre Simon Engström, Katrineholm gjorde processen kort med Nedzad Dzinovic från Bosnien Hercegovina, där den senare öppnade all right men debuterande Simon snabbt gick loss på motståndarens kropp och strax hade ett solitt övertag och sänkte honom för räkning efter en dryg minut. Dzinovic kom nödtorftigt upp, men under stress och ringdomare Åke Johansson räknade ut honom, på tiden 1:18. Katrineholms-profilen Engström är sin stads första proffsboxare och efter denna rungande start på proffskarriären torde nu planerna på en proffsgala på Simons hemmaplan till hösten mycket väl kunna bli av.
Tredje kampen var måhända tävlingens allra bästa – det blev en riktigt bra fight mellan Jönköpings Sander Lauritsen i sin andra proffsstart mot lika tuffe ungraren David Kis (1-3-1), där de två dammade in i varann som verkliga gladiatorer, och båda snabbt visade prov på hög klass och verkligt tuff boxning .. Lauritsen var rakt igenom snäppet vassare, tog första knappt men klart, andra ännu lite klarare, och hade sedan sin man ”på gaffeln” i tredje och bra nära på väg ner, men Kis smet i sista sekund ur svåra underlägen och med en ”gummimjuk” överkropp lyckades han tänja sig bort från KO-slaget – det var inte mycket låsningar, utan ren, tuff fight – och känslan var nog att loppet skulle vara kört för Kis i fjärde och sista. Märkligt nog kom han dock då tillbaka, och det visade sig att Sander varit förkyld i fjorton dagar under uppladdningen, och nu tog det ut sin rätt, varför det blev strid om segern in i det sista. Lauritsen fick dock med sig även avslutningen på sina renare träffar – och tog en härlig, bejublad poängseger med 40-36 x 3 ..!
Rocco Wadell gjorde sin proffsdebut i nästa match mot fyra matcher (2-2/2 KO) rutinerade Benjamin Skender från BIH, en ”cutie” till motståndare, som med en blandning av spex, udda ’moves’ och vilda swingar – inte utan framgång – ställde till det för ex-Timrå-boxaren mellan varven, men Rocco stod för det renare jobbet och arbetade hem de två inledande ronderna knappt men klart på poäng och etablerade ett övertag, som i tredje ronden resulterade i ett par fina attacker varvid han efter halva ronden sänkte Skender med en tvåhänt serie .. och när han kom upp under räkningen signalerade han ”nog” inför ringdomare Åke Johansson, som då bröt – TKO på 1:42. En skarp debut av Rocco Wadell – som har ny match redan om två veckor i Sundsvall!
Den ’teoretiska’ huvudmatchen gick mellan Mohammed Saleh (5-0/2 KO inför start) från Västerås och Temur Gasviani (2-1/1 KO) från Georgien, där den senare visade sig vara en ganska ’cool’ gosse som inte bara redde ut Salehs första excellenta och ruggigt effektiva öppning utan sedan kunde svara ganska smart dessutom – han hade dock ingen större slagkraft, och ansatt som han var brast han en del i sina desperata kontra i precision också – och lyckades boxa sig igenom alla fyra ronderna och ta sig till domslut, vilket han dock inte hade mycket att hämta i. Saleh gjorde en genomgående skicklig insats och dominerade alla ronderna – vann 40-36 x 3 – och torde nu vara färdigboxad på 4-rondersnivån.
Ahmed Rossi, inför hemmapublik, stod för en succé-debut, då han i kvällens sjätte match kom in mot dito debuterande Almir Skrijelj från Montenegro – som dock gjort en mer omfattande och god amatörkarriär än Rossi – och tog kommandot från ”go” och likt en hyperfarlig ”Tyson” gick på jakt efter sin man, och det var bara Skrijeljs defensiva skicklighet som höll honom undan golvningar i de inledande ronderna, fram tills slutet av andra, då han kort tvangs ta räkning sittande i repen, men musten sögs successivt ur Balkan-grabben och han började rädda sig med att ’tappa’ tandskyddet, blev varnad för det i början av tredje och gick kort därefter ner igen, träffad av tunga krokar .. och när han väl kom på benen igen fanns inte mer att ge – Åke J bröt matchen på TKO 3, tid: 0:58.
Avslutningen på tävlingen blev dessvärre lite av en fars, då Tristan Khisanishvili från Georgien visade sig vara 10 cm kortare än de inrapporterade 186 cm i längd och han klarade sig med nöd viktmässigt över lätta tungvikten – matchen var satt på ’catchweight’ 84 kg .. och det vägde debuterande Robin Safar, som dessutom är en fullvuxen man på den vikten, varför de två såg mycket omaka ut i ringen. Tristan hade förvisso 12 proffsmatcher att falla tillbaka på (blandad record 4-3-5/1 KO) men det hjälpte honom ’nada’ när Robins första raka stöt skickade honom en meter bakåt och därefter var han en ’vante’ i Safars händer. Stockholmsgrabben gjorde en skarp entré iförd en Vendetta-mask, och det verkade nästan som det skrämde ’fighten’ ur georgiern, som kom under konstant press, fick en stående räkning hängades mot repen och under ny press räknades på på nytt av Håkan Sindemark – och därpå ’räddad’ från mer smörj på tiden 2:46. Det var aldrig nån fight. Borde faktiskt aldrig blivit någon. Det är dock inte Robin Safars fel – han gjorde det han skulle, och det gjorde han bra.
Den matchningsplumpen skall dock inte förta en i övrigt mestadels riktigt bra tävling. Och ett riktigt färgstarkt nytt svenskt boxar-gäng på ”g”.