Den 30/10 1974 möttes George Foreman och Muhammad Ali om VM-titeln i tungvikt inför drygt 60.000 vrålande kongoleser i 20. May Stadion i Kinshasa, Zaire i den sedermera klassiska match som gått till historien som ”The Rumble in the Jungle”, så döpt av den hårresande promotorn Don King. Den är idag en av boxningshistoriens mest berömda drabbningar – och det är alltså femtio år sedan det hände! Muhammad Ali (från början Cassius Clay) höll VM-titeln i tungvikt 1964-67 (abdikerade först 1970), avsatt av WBA & WBC för sitt nekande att gå ut i Vietnamkriget, efter en synnerligen illuster första period som världsmästare. Efter hans ”avgång” gjorde med tiden Joe Frazier och Jimmy Ellis upp om VM, med ”Smokin’ Joe” segrare på knockout 1970. Ali tilläts komma tillbaka och mötte Frazier i den klassiska ”The Fight” 1971, den första match Ali förlorade. 1973 förlorade emellertid Frazier VM-titeln till ”Big” George Foreman, som sedan som rena ’KO-fasan’ krossade allt i sin väg. I januari 1974 möttes Ali och Frazier en andra gång, nu i ett ”VM-kval” om rätten att få möta Foreman om VM-titeln – Ali vann knappt på poäng 12. Den färgstarke och högst kontroversielle promotorn Don King lyckades då under sommaren 1974 skapa ”The Rumble” med att föra in stora garanti-summor men främst få afrikanska Zaires diktator Mobuto Sese Seko att sätta upp ”statskassan” som garanti/gage – vardera boxaren fick då obegripliga 5 miljoner dollar per man – varpå matchen hamnade i Zaire (nuvarande Congo), inplanerad till september 1974. Det gällde att få till kampen före monsunregnen drog igång. Men i sparring, nere i Kinshasa, fick Foreman ett elakt ’cut’ över ena ögonbrynet – och matchen måste skjutas upp en månad, till den 30/10 .. med risk för ösregn över jättearenan. Men vädrets makter bistod äventyret. Det brakade inte loss förrän efter dramat var klart! I matchen gick Foreman till ruggig attack mot Ali och lyckades tränga upp honom i repen där han drog iväg kolossala serier swingar in i främst Alis kropp. Muhammads chefsekond Angelo Dundee skrek i förtvivlan till Ali att sno sig bort ifrån repen, men geniet Ali uppfann – där och då – vad som senare blev känt som ”rope-a-dope”, där han låg mot repen och blockerade så mycket som möjligt medan Big George, i den gruvliga, fuktiga hettan slog sig helt ’slut’ .. en egentligen tokig, men här förunderligt framgångsrik taktik. Redan i femte ronden kände Ali på att ”vända på steken”, men släppte då kontra-attacken. Ali hade upp till match skaffat sig ett nästan ofattbart grepp om Zaires folkmassor, som nästan fanatiskt följde honom, och gick helt emot Foreman, och de skanderade nu under matchen ”Ali Bomaje!” .. ”döda honom Ali!” I åttonde ronden satsade Ali på en otroligt effektiv kontra-attack, och satte upp den dödströtte Foreman för en sista hård rak höger, som fällde bjässen, som sedan liggande på rygg åhörde ringdomare Zack Claytons uträkning till ”ten and out” .. ja, han var på väg upp de sista sekunderna av räkningen men orkade/hann inte ..!
Detta räknas som en av de största taktiska triumfer boxningshistorien skådat. Muhammad Ali var åter världsmästare i boxning – och skulle nu hålla titeln fram till 1978, i en serie oförglömliga matcher, och efter förlust och vinst 1978 mot Leon Spinks, avgå obesegrad i maj 1979. Tyvärr gjorde han senare en comeback.
FEMTIO ÅR SEDAN ”RUMBLE IN THE JUNGLE” ..!
Muhammad Ali (från början Cassius Clay) höll VM-titeln i tungvikt 1964-67 (abdikerade först 1970), avsatt av WBA & WBC för sitt nekande att gå ut i Vietnamkriget, efter en synnerligen illuster första period som världsmästare. Efter hans ”avgång” gjorde med tiden Joe Frazier och Jimmy Ellis upp om VM, med ”Smokin’ Joe” segrare på knockout 1970. Ali tilläts komma tillbaka och mötte Frazier i den klassiska ”The Fight” 1971, den första match Ali förlorade. 1973 förlorade emellertid Frazier VM-titeln till ”Big” George Foreman, som sedan som rena ’KO-fasan’ krossade allt i sin väg. I januari 1974 möttes Ali och Frazier en andra gång, nu i ett ”VM-kval” om rätten att få möta Foreman om VM-titeln – Ali vann knappt på poäng 12. Den färgstarke och högst kontroversielle promotorn Don King lyckades då under sommaren 1974 skapa ”The Rumble” med att föra in stora garanti-summor men främst få afrikanska Zaires diktator Mobuto Sese Seko att sätta upp ”statskassan” som garanti/gage – vardera boxaren fick då obegripliga 5 miljoner dollar per man – varpå matchen hamnade i Zaire (nuvarande Congo), inplanerad till september 1974. Det gällde att få till kampen före monsunregnen drog igång. Men i sparring, nere i Kinshasa, fick Foreman ett elakt ’cut’ över ena ögonbrynet – och matchen måste skjutas upp en månad, till den 30/10 .. med risk för ösregn över jättearenan. Men vädrets makter bistod äventyret. Det brakade inte loss förrän efter dramat var klart!
I matchen gick Foreman till ruggig attack mot Ali och lyckades tränga upp honom i repen där han drog iväg kolossala serier swingar in i främst Alis kropp. Muhammads chefsekond Angelo Dundee skrek i förtvivlan till Ali att sno sig bort ifrån repen, men geniet Ali uppfann – där och då – vad som senare blev känt som ”rope-a-dope”, där han låg mot repen och blockerade så mycket som möjligt medan Big George, i den gruvliga, fuktiga hettan slog sig helt ’slut’ .. en egentligen tokig, men här förunderligt framgångsrik taktik. Redan i femte ronden kände Ali på att ”vända på steken”, men släppte då kontra-attacken. Ali hade upp till match skaffat sig ett nästan ofattbart grepp om Zaires folkmassor, som nästan fanatiskt följde honom, och gick helt emot Foreman, och de skanderade nu under matchen ”Ali Bomaje!” .. ”döda honom Ali!” I åttonde ronden satsade Ali på en otroligt effektiv kontra-attack, och satte upp den dödströtte Foreman för en sista hård rak höger, som fällde bjässen, som sedan liggande på rygg åhörde ringdomare Zack Claytons uträkning till ”ten and out” .. ja, han var på väg upp de sista sekunderna av räkningen men orkade/hann inte ..!
Detta räknas som en av de största taktiska triumfer boxningshistorien skådat. Muhammad Ali var åter världsmästare i boxning – och skulle nu hålla titeln fram till 1978, i en serie oförglömliga matcher, och efter förlust och vinst 1978 mot Leon Spinks, avgå obesegrad i maj 1979. Tyvärr gjorde han senare en comeback.