Fury stoppade Chisora i London; Crawford boxade ut Beltran i Omaha

Denna massiva boxningshelgs största nummer var jättegalan i ExCel Arena i London, där – äntligen – Dereck Chisora och Tyson Fury kunde göra upp om EM-titeln i tungvikt, tillika om Brittiska titeln  men där även det faktum att detta var en officiell WBO-VM-elimination = VM-kval gav extra krydda åt denna svårfångade fight. Den har blivit uppskjuten pga skada, flyttad i tid och omgiven av kontrovers .. vilket allt borgade för en ursinnig urladdning. Av det senare blev dock inte mycket! Fury kom ut förvånansvärt avvaktande och Chisora hittade inte sin rytm, givetvis därvidlag störd av jätten från Manchester (206 cm lång, invägd på 119,8 kg) som utnyttjade längd och räckvidd och visade upp ett föredömligt gott fotarbete. Från andra ronden vände Tyson till southpaw-garde och det förbryllade uppenbarligen Chisora ännu mer, och sen boxade Fury resten av matchen merendels på det sättet, jabbade bakvänt med högern och lossade vassa krokar med vänstern. Han slog lite förvånansvärt sällan riktigt raka slag men dominerade likväl totalt och malde konsekvent ner Derecks ansatser och mulade igen hans ansikte. Från åttonde ronden ökade Fury pressen, måhända lite under tryck från publiken som buade den taktiska match det blivit. Han gick nu periodvis hårt åt mästaren. Den 187 cm långe och 109,6 kg tunge Chisora hade till sist inget att sätta emot. Efter en svår tionde rond gav hörnan upp när han kom tillbaka för rondvila; TKO 10. En jublande glad Tyson Fury skickade en hälsning till Wladimir Klitschko: ”Wlad, I´m coming for you!” samtidigt meddelade Team Fury (promotor Hennessey) att oavsett hur det går tidsmässigt i de kommande förhandlingarna med Klitschko, så är jätten från Manchester tillbaka i ringen igen i februari/mars. I det tolv matcher stora förmatchprogrammet noterar vi några starka resultat: Billy Joe Saunders försvarade sin EM-titel i mellanvikt mot Chris Eubank Jr i en spännande och omväxlande men mycket taktisk kamp över 12 ronder, där Eubank den yngre kom som en furie mot slutet (han var f ö sekonderad av sin far, ståendes en bit ifrån i värsta snobb-kostym .. en fantastisk syn!) men det var för lite för sent; och Frankie Gavin försvarade sin brittiska titel i weltervikt mot Bradley Skeete på poäng över 12 ronder i en ännu mer taktisk fight, stundtals ”stilleståndskrig”. Samtidigt byggdes det i Century Link Center i Omaha, Nebraska upp till stor VM-show, i regi Top Rank, med avgudade hemmasonen Terence ”Bud” Crawford i huvudrollen i försvar av sin WBO-VM-titel i lättvikt mot utmanaren (”okrönte” kungen/han gick oavgjort mot Ricky Burns om titeln) Ray Beltran. Märkligt nog upprepade sig här ett scenario från London, då i andra ronden Crawford valde att switcha till southpaw och sedan boxade resten av matchen i den garden. Han visade sig vara snabbare och vassare än Beltran, helt enkelt bättre i allt, och även om denna kamp inte kunde leva upp till i närheten av det drama som utspelade sig då han tog titeln från Gamboa i juni, så dominerade han läckert hela kampen i stort sett från början till slut, måhända gav han bort första ronden. Resultatet skrevs: 119-109 x 2, 120-108. I galans semi försvarade Evgeny Gradovich sin IBF-VM-titel i fjädervikt mot snabbe, tekniske utmanaren Jayson Velez via ett oavgjort domslut över 12 ronder. Det var en rivig, snabb fight med mycket action, där ingen av dem fick ett deciderat övertag men den förande Gradovich tycktes ha gjort nog för att förtjäna segern. Domarna delade sig dock: 117-111 EG, 115-113 JV & 114-114 .. varför domslutet blev oavgjort. Redan på fredagen hade helgens digra boxningsprogram dragits igång borta i Ryssland, i Luzhniki-arenan i Moskva, där Ruslan ”Siberian Rocky” Provodnikov övertygade stort med en vass KO-seger i femte ronden över Jose Luis Castillo i ett möte forna mästare emellan. Provodnikov är därmed tillbaka i utmanarledet på högsta allvar. På förmatchprogrammet slog 62-årige skådisen Mickey Rourke – obesegrad i proffsringen, nu på 7-0-2/5 KO, i comeback efter ett uppehåll på 20 år ..! – ut hopplöse underdogen Elliot Seymore (1-10/1 KO). Varefter fenomenet Rourke förklarade sig redo för långt vassare uppdrag. En ännu inte nämnd VM-kung ”i min viktklass” är ett mål på vägen!