Lennart Crusner, en av vårt lands största sportjournalister genom tiderna gick bort för drygt en vecka sedan. Han skrev under signaturen ”Duke” och var under många år den tyngste skribenten på GP, och en viktig kugge inom Idrottssverige. Han började skriva för GP redan i skolåldern, från 1942, och blev med tiden sportchef för Göteborgs-Posten och han skulle senare även ta rodret för GHT under dess sista tid. Men han blev med tiden allra mest berömd för en specifik radioinsats – trots att radio inte alls var hans ordinarie media – då han fungerade som bisittare till Lars-Henrik Ottosson i det klassiska referatet från Ingemar Johanssons VM-triumf över Floyd Patterson den 27/6 1959 i Yankee Stadium i New York. Detta radioreferat sändes över Radio Luxemburg och fick rattas in av alla svenskar för att kunna avlyssnas. Monopol-Sverige fördömde ju då proffsboxning och vägrade sända direkt över SR och på TV kom endast efterhandsrapporter.
Crusner var en tung man inom en lång rad sporter, själv i sin ungdom hockeymålvakt, och en av hans tyngre aktiva insatser var startandet av GP-pucken (60 år nästa år), men hans anknytning till boxningssporten var också mäktig. Han var ledamot av Redbergslids BK:s styrelse under många år (1947-75) och han kom att följa Ingos karriär från början till slut; han engagerade sig också senare under boxningens starka comeback under 80-talet, då inte minst i samarbete med denne skribent och ledare. Hans boxningsreferat är otaliga.
Lennart var en färgstark, enormt kunnig och i sina bästa stunder en grandios skribent. Han blev 89 år gammal och dog en vecka kort från sin 90:e födelsedag.
Ilmo Lounasheimo är död; han avled under måndagen, efter att ha blivit dålig under VM-finalen i fotboll mellan Tyskland – Argentina, som han såg på TV tillsammans med vännen Pertti Augustin. Han var en av Finlands stora sportskribenter, redaktör för Yle under 30 års tid (1958-88) och täckte alla sommar-OS på plats från Rom 1960 till Söul 1988, men han var kanske allra främst Nordens största boxningsexpert. Han skrev om boxning även långt efter ’pensioneringen’ i Iltasanomat och en lång rad fackskrifter. Boxningssporten var hans älsklingsgren; han blev först känd efter att ha vunnit en frågesport i ämnet boxningens historia (1958) och han har skrivit ett antal böcker om främst boxning, inklusive standardverket om finsk boxnings historia. Han var också ledare inom sporten och domare under många år. Han kommenterade boxning för TV 1000 och senare andra kanaler, och vi blev då kollegor under många år och kom tillsammans med Ronald Larsen och Ove Ovesen att bilda Nordiska Boxningsakademien. Ilmos kunskaper inom boxningssporten var enastående, men han var dessutom en blid, vänlig och mycket artig man. Han blev hela 93 år gammal och vi sågs så sent som i maj i Salo i Finland, då han klockrent – om än med visst stöd – kom inknallandes lagom till förmatcherna på Haapoja/Putkonen-galan. Det var stilrent – han missade aldrig en show! Ilmo Lounasheimo kommer att bli svårligen saknad.
Olof Johansson
In memoriam: Lennart Crusner & Ilmo Lounasheimo
Crusner var en tung man inom en lång rad sporter, själv i sin ungdom hockeymålvakt, och en av hans tyngre aktiva insatser var startandet av GP-pucken (60 år nästa år), men hans anknytning till boxningssporten var också mäktig. Han var ledamot av Redbergslids BK:s styrelse under många år (1947-75) och han kom att följa Ingos karriär från början till slut; han engagerade sig också senare under boxningens starka comeback under 80-talet, då inte minst i samarbete med denne skribent och ledare. Hans boxningsreferat är otaliga.
Lennart var en färgstark, enormt kunnig och i sina bästa stunder en grandios skribent. Han blev 89 år gammal och dog en vecka kort från sin 90:e födelsedag.
Ilmo Lounasheimo är död; han avled under måndagen, efter att ha blivit dålig under VM-finalen i fotboll mellan Tyskland – Argentina, som han såg på TV tillsammans med vännen Pertti Augustin. Han var en av Finlands stora sportskribenter, redaktör för Yle under 30 års tid (1958-88) och täckte alla sommar-OS på plats från Rom 1960 till Söul 1988, men han var kanske allra främst Nordens största boxningsexpert. Han skrev om boxning även långt efter ’pensioneringen’ i Iltasanomat och en lång rad fackskrifter. Boxningssporten var hans älsklingsgren; han blev först känd efter att ha vunnit en frågesport i ämnet boxningens historia (1958) och han har skrivit ett antal böcker om främst boxning, inklusive standardverket om finsk boxnings historia. Han var också ledare inom sporten och domare under många år. Han kommenterade boxning för TV 1000 och senare andra kanaler, och vi blev då kollegor under många år och kom tillsammans med Ronald Larsen och Ove Ovesen att bilda Nordiska Boxningsakademien. Ilmos kunskaper inom boxningssporten var enastående, men han var dessutom en blid, vänlig och mycket artig man. Han blev hela 93 år gammal och vi sågs så sent som i maj i Salo i Finland, då han klockrent – om än med visst stöd – kom inknallandes lagom till förmatcherna på Haapoja/Putkonen-galan. Det var stilrent – han missade aldrig en show! Ilmo Lounasheimo kommer att bli svårligen saknad.
Olof Johansson