Den förre WBA-världsmästaren i tungvikt Jimmy Ellis är död – han avled stilla på Babtist Health Hospital i hemstaden Louisville, Kentucky under tisdagen, i en ålder av 74 år. Han hade lidit av demens de senaste åren. I Sverige är Ellis bäst ihågkommen för sin WBA-VM-fight mot Floyd Patterson på Solna Fotbollsstadion i Stockholm den 14 september 1968 – en match som blev berömd för det oväsen, tämligen ovanligt för Sverige, som utbröt på domslutet i Ellis favör. Enväldig domare i matchen var Harold Valan, och han såg en annan match än den publiken och expertisen runt ringen såg – de hade tämligen unisont Floyd segrare, men Valan gav Ellis segern med 9 ronder mot 6. Det blev ett himla liv även internationellt, men domslutet stod givetvis fast.
Jimmy Ellis var en utmärkt amatörboxare, samtida med den två år yngre Cassius Clay från samma stad och boxningskrets. De möttes då två gånger och tog en seger var, men det var Clay som lyckades bäst, vann uttagningarna till OS i Rom 1960 och där slog sig fram till guldmedalj och världsvid berömmelse, och som senare bytte namn till Muhammad Ali och blev måhända tidernas största världsmästare i tungvikt. Även Ellis fick OS-kvala, men förlorade i mellanvikt till blivande guldmedaljören Wilbert McClure. Ellis skulle sedan följa Ali till proffslivet och upp i tungvikt; han startade emellertid som mellan- och lätt tungviktare och mötte då bl a nyss avlidne Rubin Carter; han var under många år Alis främsta sparring och fick ofta match på förmatchprogrammet till Alis stora galor. Ellis var f ö med Ali här i Sverige 1966 och uppvisningsboxade då på Ullevi mot ”The Greatest”. I skymundan av Ali gjorde dock Ellis en egen betydande karriär och slog sig fram till världstoppen, och när Ali pga värnpliktsvägran (Vietnamkriget) fick licens och pass indragna och sin VM-titel fråntagen blev Ellis en av de 8 boxare som utsågs av WBA att boxa om Alis vakanta titel. Samtidigt drog New York, då ledande maktinstans i boxningsvärlden, igång en egen VM-turnering som vanns av Joe Frazier. I WBA-turneringen skrällde Ellis gång på gång och besegrade i tur och ordning Leotis Martin, Oscar Bonavena och i finalen Jerry Quarry. Han gjorde sedan sitt första titelförsvar i Sverige mot Patterson.
Oundvikligen tvangs Ellis och Frazier att mötas om den riktiga VM-titeln i februari 1970 och det slutade med en tung KO-vinst för Frazier. Senare samma år friades Ali från anklagelserna och gjorde come back. Under den serie matcher som följde mötte Ellis de facto Ali även i proffsringen – en match om Nord-Amerikanska titeln som slutade med seger till Ali på TKO 12. Ellis mötte även Frazier i en retur, i Australien, och gav då upp sittandes på pallen vid 9:e rondens start. I maj 1975 tog han avsked från karriären med en blixtrande KO 1 över journeymannen Carl Baker. Totalt gjorde han 53 proffsmatcher (40-12-1/24 KO). Han blev dock kvar i Alis entourage ända fram till dennes avskedsturné som VM-kung, bl a till Skandinavien, 1979.
Jison
Jimmy Ellis är död
Jimmy Ellis var en utmärkt amatörboxare, samtida med den två år yngre Cassius Clay från samma stad och boxningskrets. De möttes då två gånger och tog en seger var, men det var Clay som lyckades bäst, vann uttagningarna till OS i Rom 1960 och där slog sig fram till guldmedalj och världsvid berömmelse, och som senare bytte namn till Muhammad Ali och blev måhända tidernas största världsmästare i tungvikt. Även Ellis fick OS-kvala, men förlorade i mellanvikt till blivande guldmedaljören Wilbert McClure. Ellis skulle sedan följa Ali till proffslivet och upp i tungvikt; han startade emellertid som mellan- och lätt tungviktare och mötte då bl a nyss avlidne Rubin Carter; han var under många år Alis främsta sparring och fick ofta match på förmatchprogrammet till Alis stora galor. Ellis var f ö med Ali här i Sverige 1966 och uppvisningsboxade då på Ullevi mot ”The Greatest”. I skymundan av Ali gjorde dock Ellis en egen betydande karriär och slog sig fram till världstoppen, och när Ali pga värnpliktsvägran (Vietnamkriget) fick licens och pass indragna och sin VM-titel fråntagen blev Ellis en av de 8 boxare som utsågs av WBA att boxa om Alis vakanta titel. Samtidigt drog New York, då ledande maktinstans i boxningsvärlden, igång en egen VM-turnering som vanns av Joe Frazier. I WBA-turneringen skrällde Ellis gång på gång och besegrade i tur och ordning Leotis Martin, Oscar Bonavena och i finalen Jerry Quarry. Han gjorde sedan sitt första titelförsvar i Sverige mot Patterson.
Oundvikligen tvangs Ellis och Frazier att mötas om den riktiga VM-titeln i februari 1970 och det slutade med en tung KO-vinst för Frazier. Senare samma år friades Ali från anklagelserna och gjorde come back. Under den serie matcher som följde mötte Ellis de facto Ali även i proffsringen – en match om Nord-Amerikanska titeln som slutade med seger till Ali på TKO 12. Ellis mötte även Frazier i en retur, i Australien, och gav då upp sittandes på pallen vid 9:e rondens start. I maj 1975 tog han avsked från karriären med en blixtrande KO 1 över journeymannen Carl Baker. Totalt gjorde han 53 proffsmatcher (40-12-1/24 KO). Han blev dock kvar i Alis entourage ända fram till dennes avskedsturné som VM-kung, bl a till Skandinavien, 1979.
Jison