Medan den stora OS-turneringen i boxning tar en vilodag på måndagen, efter att pågått alla dagar under OS, och fortsätter från imorgon resten av OS till sista dag, så ges här möjlighet att summera återstående oredovisade kvartsfinaler och starten på semifinalerna. Turneringen betas av ojämnt, och det kommer nu, framöver, att boxas ömsom finaler och semifinaler, men inte längre i Arena Paris Nord, som hittills, utan nu flyttar boxningen in på Roland Garros.
Under de två senaste dagarnas fyra tunga boxningspass, två per dag, har dock nu de sista kvartarna och den del semis avverkats.
Härvid har också våra sista nordbor i turneringen varit uppe i strid om möjliga medaljer. Det blev inga. Danmarks utmärkta ”welterviktare” (OS nya benämning på 71 kg) Nikolai Terteryan, den mycket fine ex-armenier som boxar för och är uppvuxen i Vejle på Jylland, besegrade ju Frankrikes Traoré i åttondelen – en bedrift i sig – och kom i kvarten upp mot uzbeken Asadkhya Muydinkhujaev, och gjorde en riktigt fin insats men fick, om än knappt, dock till sist relativt klart se sig besegrad (5-0) av den snabbe och mycket skicklige asiaten. Han var då sista nordbo att falla ut ur turneringen, efter att finska flugviktstjejen Pihla Kaivo-Oja fått stryka på foten i sin kvartsfinal mot mycket starka och smart boxande turkiskan BuseNaz Cakiroglu (VM-silver, andra OS-start) efter ett bra försök men inte nog, mot den till sist överlägsna damen från Turkiet – det blev räkning i sista ronden och förlust 0-5.
Stämningen i Arena Paris Nord är smått fantastisk och nästan varje pass är fyllt till max med drygt 5.000 åskådare. Och dessa vrålar och sjunger fram sina franska löften, ibland under ett tryck som är så starkt att det faktiskt, nog, påverkar domarna en del och har gett några av ’tupp-landets’ stjärnor lite extra flyt!
I herrarnas 51 kg (flugvikt) mötte långe, snabbfotade och av publiken älskade Billal Bennama (segrare i European Games, EM-tvåa & VM-tvåa), som här i OS besegrat USA:s Hill, Cubas Claro Fiz och nu i viktklassens semifinal ställdes mot Dominikanska republikens otroligt vasst boxande Junior Alcantara (Reyes), i vad som blev en rafflande fight, i princip oavgjord in i sista ronden, där Alcantara stormade fram, blixtrande snabb men kontrollerad, och gav fransmannen alla de tänkbara problem, och ärligt talat var det svårt att se hur Bennama kunde vinna den ronden – men det gjorde han, under ett herrans oväsen .. och kom ut segrare, 5-0 – fastän detta nog faktiskt var ett av OS få felaktiga domslut. Det avgjordes på ett sagolikt publiktryck! Fransmannen möter nu i final Uzbekistans stenhårde, ack så lille – ett kortväxt, kompakt krutpaket – Hassanboy Dusmatov, som ju själv med viss nöd tog sig förbi kazaken Bibossinov i kvarten, men nu rätt enkelt röjde undan Kap Verdes David De Pina i semi. Denna final blir en repris på VM-finalen 2023 – då uzbeken vann på KO – men nu får vi se vad publiken kan hjälpa Bennama till här!
Frankrikes andra stora idol, den allt annat än bildsköne men nog så charmige förre amatör-VM-kungen (och OS-brons förra gången), numera proffsboxaren (5-0 som proffs) Sofiane Oumiha mötte i sin semifinal, i 63,5 kg (kallat ”lättvikt” i OS) den utmärkt skarpt boxande kanadensaren Wyatt Sanford (PanAm-segrare mm), som övertygande vunnit två matcher fram hit, i en spännande och rivig kamp, där fransmannen dito bars fram av publiken, och fick med sig domarna och de facto avslutade mycket bra och vann rättvist (4-1) på poäng – han fick lite hjälp av en fånigt utdömd räkning i rond 1, där Wyatt undrade ”varför räknar du på mig?” och trodde den kvinnliga domaren tagit fel på person. Nu möter Oumiha i finalen Cubas lysande stjärna Erislandy Alvarez (Borges), som suveränt spöade tuffe georgiern Lasha Guruli, med blixtrande attacker, som så när avgjorde mot den redan från start av cut märkte motståndaren (seger med 5-0). Alvarez, tillika ett proffs (3-0, så här långt) är kandidat till OS24 bästa boxare kilo-för-kilo.
Kvartsfinalerna i damernas 50 kg producerade följande medaljörer: Nazim Kyzaibay, Kazakstan, Yu Wu från Kina, Cakiroglu, Turkiet (som alltså slog Finlands Kaivo-Oja) & Filippinernas Aira Villegas, som trots knappa 3-2 rätt klart besegrade Frankrikes Wassila Lkhadiri.
I 54 kg, där kvartarna var avklarade sedan tidigare, nådde vi semifinaler redan på söndagen, där i en rafflande, snudd på moralisk final, kinesiskan Yang Chang, med knappa 3-2 i en tät men taktisk match, slog Nord-Koreas världsmästare Cholmi Pang; och där i andra semin Turkiets Hattice Akbas lika knappt (3-2) besegrade Koreas Aeji Im, i en match helt utkämpad på distans – inte en närkamp – med snabba kontra. I 57 kg togs kvartarna hem av: Taipehs (Taiwan) Yu Ting Lin, Turkiets Esra Yildis Karahman, Filippinernas Nesthy Petecio & Polens blott 20-åriga (ständigt leende) Julia Szeremeta. I 60 kg var kvartarna klara sedan flera dagar, och här möttes i semifinaler redan på lördagen Kinas Wen Lu Yang och Taipehs Shi Yi Wu, som den förra tog hem rätt klart (5-0); och här drabbade de två största favoriterna i klassen samman i en absolut moralisk final redan i semi: Kellie Harrington, regerande OS-drottning, från Irland och hennes värsta rival, tjejen hon slog i finalen senast, men numera proffs (5-0 i yrkeskarriären) Brasiliens Beatriz Ferreira. Det blev en verklig fight – bästa damkampen, så långt – och en strid på kniven om vem som skulle ta hem detta, där till sist irländskan knappt men korrekt kom ut segrande (4-1), varefter tårarna sprutade åt alla håll, på alla parter. Bittert och underbart!
Kvartarna i weltervikt togs hem av: Thailands Janjeam Suwannapheng, Algeriets (omdebatterade; tjafs om x & y-kromosomer) Imane Khelif, Taipehs Nien Chin Chen & Kinas Liu Yang, och i 75 kg vanns de (och medaljerna) av Kinas Quian Li, Australiens Caitlin Parker, Panamas Athenya Bylon & IOC:s Refugee/Flykting-team förvånansvärt tuffa och hårdslående Cindy Ngamba, en 25-åring som flytt från Kamerun och nu bor och tränar med det brittiska laget.
I herrarnas kvartsfinaler i 57 kg har våran Nebil Ibrahims besegrare Abdumalik Khalikov säkrat en medalj med seger i kvarten över spanjoren Jose Quiles, Australiens Charlie Senior dito med seger över förra OS-tvåan Carlo Paalam, Filippinerna (hårfint men rätt med 3-2..!), betydligt mer tveksamt för kirgizen Munabek Uulu, som på lite mysko vägar (efter att själv synat golvet i första ronden) vann med 3-2 över USA:s Jamal Harvey & Bulgariens ex-kuban Javier Ibanez (Diaz), som enkelt tog sig förbi Japans Harada. I 71 kg vanns kvartarna av, således uzbeken Mujdinkhujaev (som slog danske Terteryan), USA:s Omari Jones – enda USA-medaljören i boxning i OS24 (!) – Storbritanniens Lewis Richardson – enda brittiska medaljen i OS24 (!) – och Mexikos 22-åriga tuffing Marco Verde Alvarez.
I övrigt var herrarna redan framme i semifinaler de senaste dagarna: i 51 kg och i 63,5 kg såsom redovisats (ovan), i 80 kg där det artar sig till en riktig ”proffsfinal”, efter att kazaken Nurbek Oralbay i ett verkligt ’proffsmöte’ (utan att nån av dem är proffs, ännu) besegrade lika tuffe Cristian Pinales från Dominikanska Republiken i en formidabel styrkemätning och knappt men korrekt vann (3-2),
och på den andra halvan drabbade Ukrainas sluggermaskin Oleksandr Kryshniak samman med dubble OS-mästaren (på jakt efter odödliga tre OS-guld) Arlen Lopez från Cuba i ett till stora stycken tå-mot-tå nonstop ”krig”, där ukrainaren med sympatierna på sin sida bärgade en ytterst knapp 3-2 seger, i en av detta OS häftigaste fighter! Det borgar för en jättefinal mellan Oralbay och Kryshniak! Och 31-årige Lopez får alltså fortsätta över ett OS till för att om möjligt nå tre guld – nu fick han bittert resa hem med ett brons. OCH i 92 kg lyckades azeren (ex-kubanen) Loren Alfonso Dominguez ytterst knappt, och aningens tveksamt, besegra spanjoren (dito ex-kuban) Enmanuel Reyes, där den senare fick dåligt betalt av domarna, med 4-1: och i andra semin vann uzbeken Lazibek Mullojonov dito knappt, men här ändå korrekt (4-1), över Tadjikistans Davlat Boltaev .. detta till mässande talkörer på läktarna som taktfast dundrade fram ”uz .. uz .. uzbekistan!”
OS: ALLA NORDBOR ’UTE’; FRANKRIKE FLYT MOT FINAL!
Medan den stora OS-turneringen i boxning tar en vilodag på måndagen, efter att pågått alla dagar under OS, och fortsätter från imorgon resten av OS till sista dag, så ges här möjlighet att summera återstående oredovisade kvartsfinaler och starten på semifinalerna. Turneringen betas av ojämnt, och det kommer nu, framöver, att boxas ömsom finaler och semifinaler, men inte längre i Arena Paris Nord, som hittills, utan nu flyttar boxningen in på Roland Garros.
Under de två senaste dagarnas fyra tunga boxningspass, två per dag, har dock nu de sista kvartarna och den del semis avverkats.
Stämningen i Arena Paris Nord är smått fantastisk och nästan varje pass är fyllt till max med drygt 5.000 åskådare. Och dessa vrålar och sjunger fram sina franska löften, ibland under ett tryck som är så starkt att det faktiskt, nog, påverkar domarna en del och har gett några av ’tupp-landets’ stjärnor lite extra flyt!
I herrarnas 51 kg (flugvikt) mötte långe, snabbfotade och av publiken älskade Billal Bennama (segrare i European Games, EM-tvåa & VM-tvåa), som här i OS besegrat USA:s Hill, Cubas Claro Fiz och nu i viktklassens semifinal ställdes mot Dominikanska republikens otroligt vasst boxande Junior Alcantara (Reyes), i vad som blev en rafflande fight, i princip oavgjord in i sista ronden, där Alcantara stormade fram, blixtrande snabb men kontrollerad, och gav fransmannen alla de tänkbara problem, och ärligt talat var det svårt att se hur Bennama kunde vinna den ronden – men det gjorde han, under ett herrans oväsen .. och kom ut segrare, 5-0 – fastän detta nog faktiskt var ett av OS få felaktiga domslut. Det avgjordes på ett sagolikt publiktryck! Fransmannen möter nu i final Uzbekistans stenhårde, ack så lille – ett kortväxt, kompakt krutpaket – Hassanboy Dusmatov, som ju själv med viss nöd tog sig förbi kazaken Bibossinov i kvarten, men nu rätt enkelt röjde undan Kap Verdes David De Pina i semi. Denna final blir en repris på VM-finalen 2023 – då uzbeken vann på KO – men nu får vi se vad publiken kan hjälpa Bennama till här!
Kvartsfinalerna i damernas 50 kg producerade följande medaljörer: Nazim Kyzaibay, Kazakstan, Yu Wu från Kina, Cakiroglu, Turkiet (som alltså slog Finlands Kaivo-Oja) & Filippinernas Aira Villegas, som trots knappa 3-2 rätt klart besegrade Frankrikes Wassila Lkhadiri.
Kvartarna i weltervikt togs hem av: Thailands Janjeam Suwannapheng, Algeriets (omdebatterade; tjafs om x & y-kromosomer) Imane Khelif, Taipehs Nien Chin Chen & Kinas Liu Yang, och i 75 kg vanns de (och medaljerna) av Kinas Quian Li, Australiens Caitlin Parker, Panamas Athenya Bylon & IOC:s Refugee/Flykting-team förvånansvärt tuffa och hårdslående Cindy Ngamba, en 25-åring som flytt från Kamerun och nu bor och tränar med det brittiska laget.
I herrarnas kvartsfinaler i 57 kg har våran Nebil Ibrahims besegrare Abdumalik Khalikov säkrat en medalj med seger i kvarten över spanjoren Jose Quiles, Australiens Charlie Senior dito med seger över förra OS-tvåan Carlo Paalam, Filippinerna (hårfint men rätt med 3-2..!), betydligt mer tveksamt för kirgizen Munabek Uulu, som på lite mysko vägar (efter att själv synat golvet i första ronden) vann med 3-2 över USA:s Jamal Harvey & Bulgariens ex-kuban Javier Ibanez (Diaz), som enkelt tog sig förbi Japans Harada. I 71 kg vanns kvartarna av, således uzbeken Mujdinkhujaev (som slog danske Terteryan), USA:s Omari Jones – enda USA-medaljören i boxning i OS24 (!) – Storbritanniens Lewis Richardson – enda brittiska medaljen i OS24 (!) – och Mexikos 22-åriga tuffing Marco Verde Alvarez.
I övrigt var herrarna redan framme i semifinaler de senaste dagarna: i 51 kg och i 63,5 kg såsom redovisats (ovan), i 80 kg där det artar sig till en riktig ”proffsfinal”, efter att kazaken Nurbek Oralbay i ett verkligt ’proffsmöte’ (utan att nån av dem är proffs, ännu) besegrade lika tuffe Cristian Pinales från Dominikanska Republiken i en formidabel styrkemätning och knappt men korrekt vann (3-2),