En av Finlands mest legendariska boxare genom tiderna Pekka Kokkonen gick bort på fredagen i Helsingfors i en ålder av 82 år. Han var vid sin bortgång ordförande i Suomen Amattinyrkeilylitto – det finska proboxningsförbundet – och en mycket vördad representant för boxningssporten.
Vi kände Kokkonen främst för hans professionella matcher i Sverige som en populär, närmast fast ansluten gästboxare på promotor Edwin Ahlqvist galor under guldåldern på slutet 50-talet och ett antal år in på 60-talet och kanske allra bäst ihågkommen är han av oss för sin insats som Ingemar Johanssons sparring på VM-lägret i Miami 1961. Han fick då också gå en förmatch på den VM-galan (Ingo Floyd III) – det blev dock en av förlusterna, stoppad av världsstjärnan Allan Harmon.
På den tiden gjordes ju dokumentära filmer omkring de stora fighterna och Pekka var med som en av de aktiva, hos oss gärna kallad ”Knockonen”.
Pekka Kokkonen, föddes den 18/1 1934 och lämnade en fin amatörkarriär bakom sig (trefaldig finsk mästare i lätt tungvikt)som 23-åring och blev proffs i oktober 1957 för promotor Elis Ask (som själv fortfarande boxade; gick huvud-matchen) och vann på KO 1 över Georges Bracco. Han vann 15 av sina första 22 matcher, gick två oavgjorda och förlorade fem. Han förlorade därvid sin Sverigedebut mot Ron Redrup (poäng 8) i Stockholm hösten 1959, han gick oavgjort mot Artenio Calzavara i Göteborg samma år, knockade Erwin Hack i Stockholm ’60, slog ut Henny van Berkum och gick oavgjort mot förre VM-utmanaren Yolande Pompey i Stockholm i Göteborg 1961 – fram till USA-äventyret. Sommaren 1961, i OS-stadion i Stockholm, då Lennart Risberg gick oavgjort mot Willie Pastrano i ”VM-kval”, mötte Pekka Pompey i retur – och stoppade honom i 7:e ronden, varmed den vasse finländaren bröt in i världstoppen i lätt tungvikt. Han skulle komma att gå ytterligare tio matcher här i Sverige och bl a vinna och förlora mot världsrankade Eddie Cotton, slå en rad smärre förmågor och slå goda män som Helmut Ball och Yao Kouame, men han förlorade på poäng mot Europaettan Piero del Papa i Stockholm i maj ’65. På hemmaplan i Finland gick han oavgjort mot Johnny Halafihi, slog ut Ivan Prebeg och poängslog Baas van Duivenbode och Michel Diouf och behöll en toppranking bland utmanarna i Europa. I december ’66 mötte han förre VM-kungen i lätt tungvikt Harold Johnson i Wien och förlorade på poäng. Den 7/4 1967 fick han sin chans om EM-titeln i klassen mot Pero del Papa i Helsingfors men förlorade på poäng 15. Han avslutade därefter karriären med en TKO-seger över Alfred Vogrig på hösten det året. Totalt gick han 57 proffsmatcher: 37-16-4/28 KO.
Han tillhörde sedan under många år ledarskiktet inom finsk proffsboxning, alltid en populär och aktad figur på ringside, aktiv ända in tills slutet. En härlig fighter. R I P, Pekka Kokkonen.
/Olof Johansson
PEKKA KOKKONEN IN MEMORIAM
En av Finlands mest legendariska boxare genom tiderna Pekka Kokkonen gick bort på fredagen i Helsingfors i en ålder av 82 år. Han var vid sin bortgång ordförande i Suomen Amattinyrkeilylitto – det finska proboxningsförbundet – och en mycket vördad representant för boxningssporten.
Vi kände Kokkonen främst för hans professionella matcher i Sverige som en populär, närmast fast ansluten gästboxare på promotor Edwin Ahlqvist galor under guldåldern på slutet 50-talet och ett antal år in på 60-talet och kanske allra bäst ihågkommen är han av oss för sin insats som Ingemar Johanssons sparring på VM-lägret i Miami 1961. Han fick då också gå en förmatch på den VM-galan (Ingo Floyd III) – det blev dock en av förlusterna, stoppad av världsstjärnan Allan Harmon.
På den tiden gjordes ju dokumentära filmer omkring de stora fighterna och Pekka var med som en av de aktiva, hos oss gärna kallad ”Knockonen”.
Pekka Kokkonen, föddes den 18/1 1934 och lämnade en fin amatörkarriär bakom sig (trefaldig finsk mästare i lätt tungvikt)som 23-åring och blev proffs i oktober 1957 för promotor Elis Ask (som själv fortfarande boxade; gick huvud-matchen) och vann på KO 1 över Georges Bracco. Han vann 15 av sina första 22 matcher, gick två oavgjorda och förlorade fem. Han förlorade därvid sin Sverigedebut mot Ron Redrup (poäng 8) i Stockholm hösten 1959, han gick oavgjort mot Artenio Calzavara i Göteborg samma år, knockade Erwin Hack i Stockholm ’60, slog ut Henny van Berkum och gick oavgjort mot förre VM-utmanaren Yolande Pompey i Stockholm i Göteborg 1961 – fram till USA-äventyret. Sommaren 1961, i OS-stadion i Stockholm, då Lennart Risberg gick oavgjort mot Willie Pastrano i ”VM-kval”, mötte Pekka Pompey i retur – och stoppade honom i 7:e ronden, varmed den vasse finländaren bröt in i världstoppen i lätt tungvikt. Han skulle komma att gå ytterligare tio matcher här i Sverige och bl a vinna och förlora mot världsrankade Eddie Cotton, slå en rad smärre förmågor och slå goda män som Helmut Ball och Yao Kouame, men han förlorade på poäng mot Europaettan Piero del Papa i Stockholm i maj ’65. På hemmaplan i Finland gick han oavgjort mot Johnny Halafihi, slog ut Ivan Prebeg och poängslog Baas van Duivenbode och Michel Diouf och behöll en toppranking bland utmanarna i Europa. I december ’66 mötte han förre VM-kungen i lätt tungvikt Harold Johnson i Wien och förlorade på poäng. Den 7/4 1967 fick han sin chans om EM-titeln i klassen mot Pero del Papa i Helsingfors men förlorade på poäng 15. Han avslutade därefter karriären med en TKO-seger över Alfred Vogrig på hösten det året. Totalt gick han 57 proffsmatcher: 37-16-4/28 KO.
Han tillhörde sedan under många år ledarskiktet inom finsk proffsboxning, alltid en populär och aktad figur på ringside, aktiv ända in tills slutet. En härlig fighter. R I P, Pekka Kokkonen.
/Olof Johansson