Igår natt (svensk tid i morse) vann Roy Jones Jr (66-9/47 KO) en 10 ronders poängseger över Scott Sigmon (30-12-1/16 KO) i Bay Center i Pensacola, Florida, USA och avslutade därmed sin långa karriär med en seger i 75:e och sista matchen. Han var tämligen överlägsen sin tuffe joruneyman-motståndare och tog de flesta ronderna klart, bevakade i några blott utvecklingen men fick alla tre domarnas röster med identiska 98-92 x 3. Sin vana trogen kunde den 49-årige forna superstjärnan inte låta bli i segerintervjun efteråt att hålla en liten glänta på dörren öppen. ”Detta var min karriärs avslutning, det här kapitlet är slut, men .. skulle möjligheten till en fight mot MMA-stjärnan Anderson Silva dyka upp vet man inte .. då kanske.”
Jones var en av USA:s största stjärnor i OS i Söul 1988 men förlorade då i final på ett av de sämsta domslut som skådats mot Syd-Koreas Park Si-Hun (vilket sedan föranledde AIBA att göra om poängsystemet och införa dator-räkning; numera borttaget), men fick likväl Val Barker Trophy som Spelens främsta boxare trots silvret; han blev proffs 1989, erövrade IBF-VM i mellanvikt 1993 (slog Bernard Hopkins), försvarade en gång och gick sen upp och erövrade IBF-VM i supermellan 1994 (slog James Toney), försvarade fem gånger och gick sen upp och erövrade WBC-VM i lätt tungvikt (slog Mike McCallum), råkade så i försvar slå ut Montell Griffin när denne gått ner på knä och diskades, men i retur vann han på KO 1, försvarade så och erövrade övriga bälten – blev odiskutablel lätt tungviktskung – i tio VM-fighter till fram till 2003 .. då han alltjämt obesegrad i lätt tungvikt gick upp i tungvikt (hoppade över cruiservikt) och erövrade WBA-VM med en poängseger över John Ruiz, ångrade sig och återvände till lätt tungvikt där han efter ytterligare ett försvar knockades 2004 av Antonio Tarver, och i ett försök att ta tillbaka IBF-VM slogs han också ut av Glen Johnson.
Han fortsatte emellertid, utan att nånsin nå yppersta toppen igen, men dock aldrig förpassad till andra-klassare (han fick stryk av de stora: Hopkins i retur, Joe Calzaghe, Denis Lebedev .. men han vann ’B’-titlar: Nord-Amerikanska, WBU-VM i cruiser 2014-16 .. och nu igen) – en enorm karriär av en av de riktigt stora. Låter han bli att ’stöka till det’ blir han invald i Boxing Hall of Fame om fem år, första året det är möjligt. Där hör han hemma.
ROY JONES AVSLUTADE MED SEGER
Igår natt (svensk tid i morse) vann Roy Jones Jr (66-9/47 KO) en 10 ronders poängseger över Scott Sigmon (30-12-1/16 KO) i Bay Center i Pensacola, Florida, USA och avslutade därmed sin långa karriär med en seger i 75:e och sista matchen. Han var tämligen överlägsen sin tuffe joruneyman-motståndare och tog de flesta ronderna klart, bevakade i några blott utvecklingen men fick alla tre domarnas röster med identiska 98-92 x 3. Sin vana trogen kunde den 49-årige forna superstjärnan inte låta bli i segerintervjun efteråt att hålla en liten glänta på dörren öppen. ”Detta var min karriärs avslutning, det här kapitlet är slut, men .. skulle möjligheten till en fight mot MMA-stjärnan Anderson Silva dyka upp vet man inte .. då kanske.”
Jones var en av USA:s största stjärnor i OS i Söul 1988 men förlorade då i final på ett av de sämsta domslut som skådats mot Syd-Koreas Park Si-Hun (vilket sedan föranledde AIBA att göra om poängsystemet och införa dator-räkning; numera borttaget), men fick likväl Val Barker Trophy som Spelens främsta boxare trots silvret; han blev proffs 1989, erövrade IBF-VM i mellanvikt 1993 (slog Bernard Hopkins), försvarade en gång och gick sen upp och erövrade IBF-VM i supermellan 1994 (slog James Toney), försvarade fem gånger och gick sen upp och erövrade WBC-VM i lätt tungvikt (slog Mike McCallum), råkade så i försvar slå ut Montell Griffin när denne gått ner på knä och diskades, men i retur vann han på KO 1, försvarade så och erövrade övriga bälten – blev odiskutablel lätt tungviktskung – i tio VM-fighter till fram till 2003 .. då han alltjämt obesegrad i lätt tungvikt gick upp i tungvikt (hoppade över cruiservikt) och erövrade WBA-VM med en poängseger över John Ruiz, ångrade sig och återvände till lätt tungvikt där han efter ytterligare ett försvar knockades 2004 av Antonio Tarver, och i ett försök att ta tillbaka IBF-VM slogs han också ut av Glen Johnson.
Han fortsatte emellertid, utan att nånsin nå yppersta toppen igen, men dock aldrig förpassad till andra-klassare (han fick stryk av de stora: Hopkins i retur, Joe Calzaghe, Denis Lebedev .. men han vann ’B’-titlar: Nord-Amerikanska, WBU-VM i cruiser 2014-16 .. och nu igen) – en enorm karriär av en av de riktigt stora. Låter han bli att ’stöka till det’ blir han invald i Boxing Hall of Fame om fem år, första året det är möjligt. Där hör han hemma.