Vid den stora Sauerland-showen i TAP 1 i Köpenhamn försvarade Erik Skoglund med stor marginal sin EU-titel och adderade dessutom IBF:s internationella bälte till sin samling, varför han efteråt i ringen stoltserade med inte mindre än tre bälten runt midja och över axlar – han är ju rent tekniskt även WBC Youth Champion, en titel han erövrade 2013 och som han kan behålla ett år till; han är ju fortfarande bara 23 år.
Viktigare än bältena dock, denna kväll, var att han behöll sitt obesegrade record, och det var inget snack alls om var segern hörde hemma. Den korte, satte, superbt tränade men fysiskt ’handikappade’ Stefano Abatangelo, dvs i jämförelse med den 16 cm längre svensken med en helt överlägsen räckvidd, kom också klart till korta mot en länge utmärkt smart och taktiskt skickligt boxande Skoglund. Italienaren var dock urstark och trots att han konstant hackades på, och råkade ut för två poängs avdrag för ojuste användande av huvudet i närkamperna av ringdomaren Sören Saugmann, så körde han nästan slut på Erik. Detta med foul var faktiskt något som till större delen berodde på att han var ”huvudet kortare”, vilket han ju föga kunde hjälpa, men denna bedömning blir alltid vansklig, och nu fick Abatangelo inte bara en utan två fiender i ringen. Erik vann tio ronder av de tolv, tappade några på slutet och löste då en uppenbar trötthet med att trycka italienaren framför sig, något som han märkligt nog kom undan med trots upprepade överträdelser. Vid domslutet satte poängdomarna ihop en överlägsen svensk seger: 118-109, 118-108 och en lite mysko 120-106.
Cecilia Braekhus, den norska boxardrottningen och världens bästa kvinnliga boxare kilo-för-kilo, skrev i TAP 1 boxningshistoria: till sina tidigare erövrade bälten WBC/WBA/WBO adderade hon nu IBF-bältet genom en ensidig och överlägsen poängseger (alla domarna100-90) över den tappert kämpande Ivana Habazin, som metodiskt boxades ut rakt genom hela kampen. Braekhus har snart tömt viktklassen på utmanare och frågan är vad Sauerland tänker sig med henne i framtiden. Det är möjligt att man i ett framtids-scenario ser en stort upphaussad inter-nordisk titelkamp mot nya drottningen i klassen under, Klara Svensson.
Klara Svensson mötte tuffa och hårdslående men tekniskt mycket begränsade Marie Riederer om WBC:s interimtitel i lätt weltervikt och detta var inte heller någon match som blev en verklig strid om slutsegern. Den betydligt snabbare och överlägset skickliga Klara boxade ”skjortan” av Marie och vann solklart på poäng (100-90 x 2, 99-91) – hon var snudd på övertänd, men gjorde ett mycket imponerande jobb.
Adrian Granat boxade på förmatchprogrammet och fick för första gången gå tiden ut. Han mötte den tjeckiske veteranen Tomas Mrazek (9-48-6/5 KO) och vann klart på poäng efter 6 ronder, efter att i princip ha vunnit varje rond, men efter tidigare fyra raka KO-segrar blev det nu alltså poängräkning. Granat är bokad att möta förre VM-utmanaren i tungvikt Danny Williams den 31/10 i Cuxhaven. Det blir Granats sjätte match – Williams gör då sin 90:e proffsmatch, men den store britten har för länge sedan sett sina bästa dagar och borde nog sluta boxas – 14 nederlag på senaste 17 matcherna.
Skoglund, Braekhus och Svensson vann klart
Viktigare än bältena dock, denna kväll, var att han behöll sitt obesegrade record, och det var inget snack alls om var segern hörde hemma. Den korte, satte, superbt tränade men fysiskt ’handikappade’ Stefano Abatangelo, dvs i jämförelse med den 16 cm längre svensken med en helt överlägsen räckvidd, kom också klart till korta mot en länge utmärkt smart och taktiskt skickligt boxande Skoglund. Italienaren var dock urstark och trots att han konstant hackades på, och råkade ut för två poängs avdrag för ojuste användande av huvudet i närkamperna av ringdomaren Sören Saugmann, så körde han nästan slut på Erik. Detta med foul var faktiskt något som till större delen berodde på att han var ”huvudet kortare”, vilket han ju föga kunde hjälpa, men denna bedömning blir alltid vansklig, och nu fick Abatangelo inte bara en utan två fiender i ringen. Erik vann tio ronder av de tolv, tappade några på slutet och löste då en uppenbar trötthet med att trycka italienaren framför sig, något som han märkligt nog kom undan med trots upprepade överträdelser. Vid domslutet satte poängdomarna ihop en överlägsen svensk seger: 118-109, 118-108 och en lite mysko 120-106.
Cecilia Braekhus, den norska boxardrottningen och världens bästa kvinnliga boxare kilo-för-kilo, skrev i TAP 1 boxningshistoria: till sina tidigare erövrade bälten WBC/WBA/WBO adderade hon nu IBF-bältet genom en ensidig och överlägsen poängseger (alla domarna100-90) över den tappert kämpande Ivana Habazin, som metodiskt boxades ut rakt genom hela kampen. Braekhus har snart tömt viktklassen på utmanare och frågan är vad Sauerland tänker sig med henne i framtiden. Det är möjligt att man i ett framtids-scenario ser en stort upphaussad inter-nordisk titelkamp mot nya drottningen i klassen under, Klara Svensson.
Klara Svensson mötte tuffa och hårdslående men tekniskt mycket begränsade Marie Riederer om WBC:s interimtitel i lätt weltervikt och detta var inte heller någon match som blev en verklig strid om slutsegern. Den betydligt snabbare och överlägset skickliga Klara boxade ”skjortan” av Marie och vann solklart på poäng (100-90 x 2, 99-91) – hon var snudd på övertänd, men gjorde ett mycket imponerande jobb.
Adrian Granat boxade på förmatchprogrammet och fick för första gången gå tiden ut. Han mötte den tjeckiske veteranen Tomas Mrazek (9-48-6/5 KO) och vann klart på poäng efter 6 ronder, efter att i princip ha vunnit varje rond, men efter tidigare fyra raka KO-segrar blev det nu alltså poängräkning. Granat är bokad att möta förre VM-utmanaren i tungvikt Danny Williams den 31/10 i Cuxhaven. Det blir Granats sjätte match – Williams gör då sin 90:e proffsmatch, men den store britten har för länge sedan sett sina bästa dagar och borde nog sluta boxas – 14 nederlag på senaste 17 matcherna.