Sven Fornling har återvänt hem från sjukhuset i Halle an der Saale i Tyskland till hemmet i Malmö och familjen, hustrun Tove och de två barnen, där han nu vilar ut efter matchen. När vi talar med honom hälsar han till Boxningssverige: ”Jag har mått bättre, men jag repar mig och är snart all right igen. Det som är värst är besvikelsen över att det blev den fight det blev och att jag inte fick till min boxning, som jag skulle. Det svider.” Att han gjorde en enorm kämpainsats, värmer något, men just nu tar han förlusten av VM-bältet tämligen hårt, och behöver helt klart smälta detta en tid.
Om det dramatiska slutet på matchen, där han inte förmår svara på Bösels attack fram till domarens stopp, säger han frankt: ”Jag kände mig inte rätt, något var fel och loppet kört, men jag minns knappt sekvensen i sig. Jag var lite orolig på väg till sjukhuset, men jag var aldrig rädd för att dö eller nåt, men det är klart att det blev stressigt när det pratades om blödning. Vad jag fick var en yttre blödning i den skyddande hinnan som omger hjärnan, men den stoppade tydligen nästan omedelbart och försvann av sig självt på ett dygn. Röntgen på skallen visade att det aldrig blev någon blödning i hjärnan, och på andra scanningen var den i hinnan borta också. Så det blir inga men i sig av detta, men ont i huvudet har jag .. och som sagt, jag har mått bättre.”
Om framtiden: ”Nu ska jag vila och ägna mig åt familjen, tacksam över att det inte var värre än det här. Underbart att vara hemma igen. Men jag lägger ingen skuld på boxningen. Jag vet mycket väl vilka risker man tar, och har ingen annan uppfattning idag än tidigare. Jag älskar boxning, men jag har inget bestämt om vad som komma skall. Jag ska ta tid på mig och fundera över framtiden, när jag väl vilat ut.”
Rätt så.
SVEN FORNLING HEMMA HOS FAMILJEN IG
Sven Fornling har återvänt hem från sjukhuset i Halle an der Saale i Tyskland till hemmet i Malmö och familjen, hustrun Tove och de två barnen, där han nu vilar ut efter matchen. När vi talar med honom hälsar han till Boxningssverige: ”Jag har mått bättre, men jag repar mig och är snart all right igen. Det som är värst är besvikelsen över att det blev den fight det blev och att jag inte fick till min boxning, som jag skulle. Det svider.” Att han gjorde en enorm kämpainsats, värmer något, men just nu tar han förlusten av VM-bältet tämligen hårt, och behöver helt klart smälta detta en tid.
Om det dramatiska slutet på matchen, där han inte förmår svara på Bösels attack fram till domarens stopp, säger han frankt: ”Jag kände mig inte rätt, något var fel och loppet kört, men jag minns knappt sekvensen i sig. Jag var lite orolig på väg till sjukhuset, men jag var aldrig rädd för att dö eller nåt, men det är klart att det blev stressigt när det pratades om blödning. Vad jag fick var en yttre blödning i den skyddande hinnan som omger hjärnan, men den stoppade tydligen nästan omedelbart och försvann av sig självt på ett dygn. Röntgen på skallen visade att det aldrig blev någon blödning i hjärnan, och på andra scanningen var den i hinnan borta också. Så det blir inga men i sig av detta, men ont i huvudet har jag .. och som sagt, jag har mått bättre.”
Om framtiden: ”Nu ska jag vila och ägna mig åt familjen, tacksam över att det inte var värre än det här. Underbart att vara hemma igen. Men jag lägger ingen skuld på boxningen. Jag vet mycket väl vilka risker man tar, och har ingen annan uppfattning idag än tidigare. Jag älskar boxning, men jag har inget bestämt om vad som komma skall. Jag ska ta tid på mig och fundera över framtiden, när jag väl vilat ut.”
Rätt så.